Ansiktslyftning i badrummet

Tidigare i veckan fick badrumsskåpet och kommoden sig en rejäl omgång och ansiktslyftning. Gång på gång återkommer vi till ämnet proaktiv konsumtion. Allt eftersom vi rensar upptäcker vi områden där vi ägnat oss åt detta utan att vi reflekterat över det.

I vårt badrum förekom tidigare proaktiv konsumtion främst vad gäller hudkräm och ansiktsrengöring, där totalt sju respektive åtta förpackningar slogs om det något begränsade utrymmet. Dessa gör vi nu helt slut på innan vi köper fler.

Vårt eget badrum är visserligen inget jämfört med mina föräldrars, vilka vi besökte här om veckan. Hos dem hittade vi i snitt fem oöppnade förpackningar vardera av hudkräm, schampo, duschtvål och balsam. Dessa totalt 20 förpackningar kommer de att klarar sig på länge, speciellt med tanke på att de ytterst sällan använder hudkräm och ingen av dem längre använder balsam i håret. Känner jag dem rätt kommer förrådet fyllas på långt innan de gjort slut på det de har idag.

Från vårt badrum rensades en eltandborste ut som inte längre används och tre märkesparfymflaskor donerades till Herr Minimalists tacksamma arbetskamrater. I övrigt var det mest halvtomma flaskor med tvål, schampo och liknande som kunde slås ihop alternativt slängas då många inte längre används.

En reflektion från rensningen var hur få produkter vi faktiskt använder dagligen i förhållande till det antalet produkter vi har i förvar. Att förvara någon extra schampoflaska eller hudkräm gör kanske inte så mycket, men med flera dubbletter av precis allt, både sånt du faktiskt använder och sådant du främst förvarar, blir det många förpackningar. Vi har tidigare skrivit om den dolda kostnaden av förvaring, som med många bäckar små plötsligt kan bli ganska hög totalt sett. Detta gäller såklart även för badrummet.

Hur många av alla produkter i ditt badrumsskåp använder du egentligen dagligen och hur mycket utrymme är tilldelat mer eller mindre relevant förvaring?

Makalös koncentration i flygplansstolen

Ett tag trodde jag att det bara var jag som på väg till eller från ett kundbesök alltid hamnade i ett makalöst flow när jag arbetade i flygplansstolen. Jag tillskrev under en tid fenomenet den inspiration och kick som kundbesöket gav. Men efter att försiktigt hört mig för hos ett par kollegor så visade det sig att de ofta upplevde precis samma sak även vid tråkiga och rutinmässiga kundbesök.

Tiden fastspänd i flygplansstolen, isolerad från kollegor, utan internet, diverse notifieringar, telefontäckning och andra distraktioner, verkade skapa en svårslagen koncentration och en effektivitet flera gånger högre än på kontoret. Ett flow helt enkelt.

Jag har ofta upplevt att uppgifter jag planerat att leverera en eller ett par dagar framåt i tiden, till exempel uppföljning från kundmötet, till min förvåning visade sig vara färdiga lagom tills dess att flygplanet satte ned landningsställen på hemmaplan. Samtidigt har jag många gånger upplevt att jag inte producerat någonting av värde trots en intensiv och utmattande dag på kontoret.

Jag har vid flera tillfällen fundera på vad detta beror på. Min slutsats är att alla kreativa ”hjälpmedel” som öppna kontorslandskap och ständig tillgänglighet via chattklienter, email och telefoner med mera i själva verket är ”stjälpmedel”. Det är extremt svårt att få något av större värde och kreativitet gjort med ständiga avbrott i sitt arbete och koncentration.

Jag hittade en artikel med information från forskning av Gloria Mark, professor vid The Department of Informatics at the University of California, med följande intressanta fakta:

  • En vanlig kontorsarbetare byter uppgift efter i snitt 3 minuter och 5 sekunder.
  • En vanlig kontorsarbetare byter projekt efter i snitt 10 minuter och 30 sekunder.
  • Det tar i snitt 23 minuter och 15 sekunder att återkomma till en uppgiften.
  • Hälften av störningarna är externa, hälften gör vi på eget initiativ.

Kombinerat med punkterna nedan blir resultatet rätt skrämmande:

  • Frekventa fokus och uppgiftsbyten leder till högre nivåer av stress, frustration, mental ansträngning, känslan av tidspress och mental arbetsbelastning.
  • Varje byte av fokus konsumerar en del av den begränsade mängd mental energi vi vaknar upp med varje dag och som krävs för att orka ta beslut och få något gjort.

Med risk för att framstå som en kuf eller surgubbe har jag experimenterat med följande åtgärder på jobbet under de sista åren:

Maildisciplin. Jag har numera en betydligt bättre maildiciplin. Ett av mina främsta tips är att stänga av alla former av mailnotifiering och bara kolla mailen några gånger per dag vid förutbestämda tidpunkter. Läs gärna mer om hur jag arbetar här, här och här.

Chatt. Jag stänger ned Skype, vilket är vårt officiella verktyg för snabbkommunikation på jobbet, när jag jobbar med något som kräver koncentration. Detta är inte alltid helt uppskattat hos mina kollegor men otroligt bra för min egen del.

Hörlurar. Numera arbetar jag precis som många av mina kollegor alltid med ett par massiva hörlurar på huvudet. Det är inte alltid jag har musik i dessa men de gör att tröskeln blir lite större för de kollegor som otaliga gånger per dag bara vill säga något roligt och inte inser hur störande det är med konstanta avbrott.

Pomodoro. Även om jag eliminerar all extern distraktion krävs det fortfarande att jag själv är någorlunda disciplinerad och kommer ihåg att ta pauser. Därför använder jag numera Pomodoro-tekniken, vilket gjort riktigt stor skillnad.

Hemmajobb. Minst en, om möjligt två dagar i veckan arbetar jag hemifrån. Det är såklart en lyx som kräver att man har en förstående chef och arbetssituation som tillåter detta, men det gör en enorm skillnad för mitt välbefinnande och effektivitet.

Efter åtgärderna ovan har jag märkt att mitt fokus och effektivitet ökat avsevärt även om det inte når upp till flygplansnivå ännu. Jag kan verkligen förstå till exempel bokförfattare som åker ut till isolerade ”skrivarstugor” för att få något gjort.

Har du några specifika platser där du lätt hamnar i ett flow och får mer gjort än på kontoret? Eller några andra vardagliga tips för att arbeta mer effektivt och ostört?

Hantering av fakturor och kvitton

Även om mängden snigelpost kontinuerligt minskar och ersätts av digitala motsvarigheter så får vi fortfarande en hel del fysiska fakturor, brev, inbjudningar och kort med mera som ska öppnas, behandlas och arkiveras. Eller behöver man verkligen göra det?

Anledningen till att vi tar upp detta är att vi häromdagen fick en jättebra fråga från en bloggläsare som undrade hur vi gör med papper och dokument ur ett minimalistiskt perspektiv, till exempel fakturor, kort och kvitton med mera.

Diverse kort. Detta är nog den intressantaste kategorin eftersom vi tror att det är här ett nytt synsätt kan göra störst skillnad. Idag får vi fysiska kort vid främst större födelsedagsfester, bröllop, dop och tackkort, men även ett fåtal julkort och vykort letar sig fram. Skulle vi spara alla dessa skulle det över tiden bli otroligt stora mängder. Därför har vi bestämt oss för att temporärt sätta upp dessa på kylskåpet tills tillställningen ägt rum eller tills det kommer nya mer aktuella kort som kan glädja oss. När kortet blir inaktuellt så slänger vi det. Om det är något vi tror vi skulle bli glada av eller ha intresse av i framtiden tar vi ett foto av kortet med mobilkameran och slänger originalet.

Fakturor. Ett beslut som gjort stor skillnad för oss är att endast ha e-fakturor för de räkningar som kommer regelbundet som hyra, el, försäkringar, mobiltelefon med mera, liksom att de betalas genom autogiro. De företag som står för fakturorna är nästan undantagslöst positiva till att slippa skicka fysiska fakturor av både miljömässiga och ekonomiska skäl. En omställning är oftast bara ett kort telefonsamtal eller e-mail bort.

Vid köp där vi av olika anledningar inte vill betala omgående, med exempelvis bankkort eller kontanter, utan väljer alternativet betala mot faktura så har vi en pärm där vi sätter in dessa. Vi rensar pärmen ungefär en gång om året. Fakturor för mindre utlägg som är äldre än ett år slängs, medan fakturor för större inköp som vitvaror, elektronik etc sparas i en pärm tills vidare om det skulle uppstå något krångel framöver. Har vi inte varan kvar längre rensas naturligtvis fakturan ut.

Garantibevis. Dessa sparar vi i en pärm eftersom de vanligtvis är aktuella i flera år. Är garantibeviset i form av ett löst kvitto häftar vi fast det på ett vitt papper och sätter in det i samma pärm. Även garantibevis rensar vi ut årligen och slänger de som inte längre gäller eller där vi inte längre har kvar saken i vår ägo.

Kvitton. Dessa sitter i samma pärm som garantibevisen under en egen flik. Vi sparar kvitton för de inköp där vi eventuellt kan behöva reklamera varan, som inköp av dyrare kläder och elektronik. Vi sparar dessa i totalt tre år, vilket är tiden man har rätt att reklamera en vara enligt Konsumentköplagen. Ungefär en gång om året rensar vi ut kvitton som har mer än tre år på nacken och som inte längre kan användas för att reklamera. Samtidigt rensar vi ur kvitton där vi inte längre har saken i vår ägo.

Ett tag sparade vi kvitton längre än tre år om vi räknade med att sälja saken begagnad på till exempel Blocket men numera har vi insett att i stort sett ingen frågar efter dessa för så pass gamla prylar.

Avtal. Viktiga avtal sparar vi i en pärm så länge avtalet gäller. Är ett avtal mindre viktigt tar vi ett fotografi av detta som vi sparar istället för originalet. Är det avtal som bedöms oviktiga och mer för informations skull slänger vi dem omedelbart. Med största sannolikhet går det att få en kopia på avtalet från leverantören om det någon gång mot förmodan skulle bli nödvändigt.

Bevis. I de fall det rör sig om bevis på kurser, betyg, anställningar eller liknande sparar vi dessa i en pärm. I vissa fall är dessa inscannade för att kunna skickas via e-post. Är det extra viktiga bevis som kan komma till användning känns det säkrare att ha originalet i fysisk form. Vi har i ett tidigare blogginlägg skrivit om hur vi hanterar bevis på diverse olika prestationer i form av diplom och medaljer som ni kan läsa om här.

Som kan konstateras ovan så sparar vi en hel del saker genom att ta kort på dem istället för att spara dem fysiskt. Dessa samlar vi olika mappar som vi skapat i mobilens bildapp, exempelvis mappar som Avtal & bevis, Inbjudningar & tackkort. Det funkar utmärkt för fina inbjudningar och kort som folk har lagt ner energi och kärlek på samt när det gäller diplom och medaljer. Kort och gott dokument som är ”nice to have” men inte ”need to have”.

Tyvärr behöver vi än så länga spara kvitton, avtal och garantier i större utsträckning än vad som är önskvärt på grund av att affären/leverantören inte skulle gå med på att bara visa upp en kamerabild på detta som bevis vid en reklamation. En årlig rensning gör dock att samtliga dessa dokument ryms i ett fåtal pärmar.

Har du något tips på hur vi ytterligare kan effektivisera dokumenthanteringen?

Sommar, stuga och prylar överallt

Många ser en charm i att kliva in i en sommarstuga och slungas bakåt i tiden vad det gäller såväl inredningen som bristen på moderna faciliteter. Men måste sommarstugor alltid präglas av extremt prylöverflöd och gammalt bråte?

Vi har lämnat stan för ett par lata dagar i våra respektive familjers sommarstugor på landet. Långt från stadens ständiga trafikbrus och folkliv. Här hör vi vindens sus i träden, vattnets kluckande mot strandkanten och på sin höjd barn som leker i det svala vattnet eller en traktor som slår en åker. Mitt i detta lugna paradis kan jag inte låta bli att förundras över varför sommarstugor ofta känns sunkiga, slitna och plottriga. Varför har så många en tendens att flytta prylar de inte längre trivs med eller behöver hemma till sitt sommarparadis?

Sommarstuga utsikt

I en sommarstuga lever lever vi ofta under mer lättsamma och kravlösa förhållanden än hemma, med enkla luncher, umgänge kring fikabordet, grillmiddagar, bad och bokläsning. För många en rogivande plats att fly till, långt från jobb, stress, distraktioner och vår mer komplexa vardag. Återvinning i alla ära men här om någonstans borde funktion och enkelhet vara ledorden som präglar stugans inredning och saker. Istället upplever jag att det står mängder med gamla prydnadssaker runt om i stugan, högar med gamla tidningar ligger här och var, klockor där tiden för länge sedan stannat samlar damm tillsammans med gamla mjukisdjur som inte längre får några kramar.

Funktion. Att byta ut fullt funktionella möbler i sin lägenhet eller hus för att sedan fylla ett konkret behov i sin sommarstuga, det är en sak. Men i många fall känns sommarstugan som en enkel flykt för att slippa ta beslut och göra sig av med saker. Det är som att osköna gamla köksstolar, slitna byråer där någon låda inte går att öppna och sängar utan ordentlig madrass hör sommarstugelivet till. Som att det som blivit över vid flyttar, arv med mera och som ingen egentligen ville ha i sitt hem, det har tagits till sommarstugan och för alltid blivit kvar. Att börja prata om att köpa nytt eller byta ut skulle vara en förolämpning mot släkten.

Enkelhet. Livet i sommarstugan ska vara enkelt, kravlöst och lättsamt. Istället fyller vi stugan med prydnadssaker vi inte längre vill ha hemma och diverse loppisfynd. På fönster, hyllor, väggar, spiselhäll och bord, överallt finns dessa prylar. Böckerna vi äntligen rensat ut från huset eller lägenheten får samla damm i ytterligare 20 år i sommarstugans redan till bredden fyllda bokhylla intryckta bland Fem-böcker och Kalle Anka-pocket. Här och var ligger gamla skvallertidningar från 2008 och Allerstidningar med halvlösta korsord. I tv-bänken samlas sällskapsspel som ingen längre spelar tillsammans med gamla videoband som ingen planerar att titta på igen. Det är som att rena ytor blivit bannlysta i våra sommarstugor. Varför nådde begreppen ljust och fräscht aldrig in i sommarstugorna?

Min bild är att ”skiten” flyttas ut till sommarstugan i tron om att textilierna plötsligt kommer bli mjuka och uppskattade om de byter miljö, i hopp om att prylarna plötsligt kommer börja användas på landet där man har så mycket tid, att någon en regnig sommardag kommer vilja läsa någon av böckerna eller bläddra i den gamla skvallertidningen i brist på bättre sysselsättning. Det är fascinerande men för min del bara att gilla läget och njuta av lugnet och utsikten. Ingen av våra föräldrar delar vår minimalistiska filosofi. Istället utgör dessa sommarstugor klockrena skräckexempel på hur vi inte vill ha det.

Hur är det hos er? Har ni sett en trend av sommarstugor som fungerar som ett palliativt vårdhem av möbler och prylar eller är det bara jag som är formad av ljust och fräscht-eran?

Ny design på bloggen

För några veckor sedan fick vi relevant feedback på att bloggens design och utformning var lite tråkig och oinspirerande. Samtidigt som vi vill hålla fokus på själva textinnehållet och inte lägga för mycket tid på att ta egna foton alternativt leta efter bilder till varje blogginlägg, så finns det helt klart en poäng med att göra bloggen mer lite personlig.

Därför tog vi oss häromkvällen tid att arbeta fram en mer personlig utformning med ny logga högst upp på sidan. Tanken är att besökare lättare ska känna igen bloggen och samtidigt symbolisera hur bra vår väg mot minimalism får oss att må mentalt med det glada studsande paret.

Hoppas ni gillar den och kom gärna med feedback. Ni får såklart även gärna föra fram annan feedback eller idéer om det är något specifikt ni vill att vi ska skriva om framöver.

Tack för ert engagemang och hjälp! :)

Kontrollfrågor vid rensning

Vilka enkla frågor kan hjälpa dig att ta rätt beslut när du rensar ut prylar du misstänker att du inte längre behöver?

Vi har tidigare skrivit om att man med fördel kan kategorisera upp rensningsprocessen enligt de fyra s:en, det vill säga spara alternativt sälja, skänka eller slänga. Men hur tar du egentligen det svåraste beslutet, det vill säga om du ska spara saken eller om det är aktuellt att hitta ett nytt hem åt den, antingen hemma hos någon annan eller i värsta fall på soptippen?

Vi själva brukar använda oss av tre frågor som ganska snabbt avslöjar om prylen fortfarande är relevant för oss eller ej.

  1. När använde jag saken senast?
  2. När tror jag mig med bestämdhet använda saken nästa gång?
  3. Hur skulle mitt liv se ut utan saken?

Den första frågan är oftast relativt lätta att svara på. Är detta svårt att minnas betyder det oftast att du inte använt saken på så länge att den inte är relevant längre. Då är det läge att överväga att sälja, skänka eller slänga saken. Känner du dig fortfarande osäker går du vidare till fråga två.

Fråga nummer två är betydligt klurigare eftersom det inte handlar om fakta utan om att göra ett antagande. Då ökar risken att överdriva sannolikheten eller gå in i mentalt försvar för att undvika den jobbiga processen kring att ta ett slutgiltigt beslut. Dessutom innefattar ofta själva säljandet, skänkandet och slängandet även en del arbete, vilket det spontant kan vara bekvämare att skjuta på. Känner du dig fortfarande osäker går du vidare till fråga tre.

Den tredje och sista frågan kan hjälpa dig att inse att du ofta redan äger liknande saker som löser samma behov om det skulle uppstå. Alternativt går det ofta lika bra att låna eller hyra en motsvarande sak. Som en sista utväg kan du även införskaffa motsvarande sak igen om det mot alla odds visar sig att du gång på gång behöver saken du tidigare efter noggrant övervägande gjort dig av med.

Vi har under våra rensningsrundor kommit på oss själva och varandra med att bestämt hävda att något behövs och används även fast så inte är fallet. En indikation, på att vi famlar efter dåliga anledningar att behålla något, är att vi hittar på en eller flera scenarion där flera osannolika omständigheter ska infalla för att det ska bli aktuellt att använda saken igen. Till exempel:

  • Om jag blir bjuden på maskerad med 80-tals-tema så är denna skjorta klockren.
  • Om vi flyttar till ett större boende så kanske det blir aktuellt med ett vinställ på väggen.
  • Om jag skulle ta upp kroki-målandet så kommer jag ha användning för dessa pennor igen.
  • Om det blir aktuellt att måla om fasaden kan den slitna t-shirten komma till användning igen.

Tipset är helt enkelt att objektivt syna dina egna argument i sömmarna ordentligt nästa gång det är dags att rensa. Det är alltför lätt att bara köpa sina egna eller sin partners argument rakt av, speciellt eftersom det oftast är det kortsiktigt enklaste alternativet.

Kan man skänka bort saker hur som helst?

Kan man ge bort vilka saker som helst till vem som helst eller borde man vara lika noga när man skänker bort saker som då man införskaffar nya?

Då vi under de senaste månaderna sålt, skänkt och slängt mycket av det vi inte behöver, så har vi upplevt att många människor runt omkring oss gladeligen tackat ja till nästan vad som helst. Så länge det är gratis blir många jätteglada, oavsett huruvida de behöver sakerna eller inte, och oavsett om det är saker av bra kvalitet eller ej. Det känns naturligt att barn fungerar på det sättet, så i de fall vi ger bort saker till barn måste vi agera med gott omdöme och samvete, men en hel del vuxna tycks baserat på vår erfarenhet agera precis likadant.

Målet med de saker vi inte behöver, men tror har ett värde, är självklart att dessa ska komma till användning och fylla ett konkret behov hos någon annan. Vi vill inte att sakerna bara ska bli liggandes oanvända i någon annans låda eller slängas då mottagaren väl tänker efter. Därför är frågan om vi borde ta ett bredare ansvar än att bara glatt ge bort saker till första bästa person i vår närhet. Tar vi en genväg om vi skänker bort saker till dem som tackar ja till i stort sett allt eller ligger ansvaret helt hos mottagaren?

Vi diskuterade igenom detta och kom fram till att i de fall vi väljer att skänka bort saker till personer i vår bekantskapskrets, till familj eller kollegor så bör vi först ha tänkt igenom vilka som verkligen kan ha nytta av dessa. Inte bara vem som kan tänkas säga ja. Hittar vi ingen lämplig mottagare är det troligen bättre att skänka bort sakerna till en välgörenhetsorganisation som antingen för vidare sakerna till någon som med större sannolikhet behöver dem eller helt enkelt säljer dem. I det senare fallet då det uppstår ett ekonomiskt motstånd, så borde chansen öka att sakerna hamnar hos en mer lämplig ny ägare.

Vad tycker ni? Tänker vi rätt eller gör vi förutfattade antaganden om mottagarens faktiska behov?