Vi kan inte spara mängder med leksaker, kläder och andra barnprylar i 30 år, i hopp om att för en kort stund få uppleva den tillfredsställande känslan av att just våra barn leker eller använder just våra gamla prylar.
Vad ska hända sen? Ska de förvaras i ytterligare 30 år tills dess att nästa generationer eventuellt kan komma att använda dem för en kort stund? Om de mot förmodan förvaras och sparas varsamt, flyttas med och råkar passa de framtida barnen och barnbarnen.
Jag pratar om den här långtidsförvaringen som många har av barnsaker på vindar, i förråd och källare. Såklart av omtanke och kärlek, men också viss egoism kring att det är finare om exakt ”mina” gamla saker används av barnen, än random liknande begagnad sak som andra främmande barn använt.
Visst kan det finnas en liten charm i att se barn och barnbarn leka med något man själv lekte med som barn. Men ibland måste vi lyfta blicken och vara objektiva och inte känslomässiga.
Det är ohållbart att alla vi föräldrar sparar lådvis med leksaker, kläder och andra barnsaker i sisådär 30-år. Bara för att vi kanske, eventuellt, kommer få barnbarn någon gång i framtiden, och som då kanske kommer tycka om att leka med just dessa saker, och kanske kan ha klädesplaggen vi förväntansfullt sparat undan.
Alternativet är ju att låta sakerna få hitta nya ägare i närtid efter att de blivit inaktuella för våra egna barn. Och på så vis komma till användning medan de är fräscha och aktuella. I bästa fall kan de hinna vandra vidare flera gånger tills de slitits ut av många andras barn.
Om det var något specifikt som var en favorit för en själv. Så går det förmodligen att köpa likartade begagnade om det skulle kännas lika påtryckande och viktigt den dag man har barn eller barnbarn att köpa till.
För helt ärligt, det är ju till största del du och möjligtvis dina föräldrar, som bryr sig om att det var precis den skallran, bodyn eller tågbanan du hade som barn.
Beslutsmässigt är det kortsiktigt enklaste alternativet i princip alltid att spara och behålla. Lägga i en låda och ställa den långt in på vinden, för att slippa ta beslut kring sälja, skänka eller slänga. Det är också denna bekvämlighet som gör att det förvaras mängder med barnsaker som istället skulle kunna användas och lekas med istället för att ligga i dvala i 30-ish år.
Att långtidsförvara mängder med barnsaker kommer aldrig vara miljömässigt försvarbart. Mitt tips är att våga släppa taget om barnens kläder och leksaker. Självklart är det okej att spara snuttefilten, första bebisplagget, en dopgåva, favoritbarnboken och mjukisdjuret. Men stoppa dig någonstans där och låt det inte växa från en till både två och tre lådor med barnsaker när den egna familjen växt klart i antal barn som behöver ärva av varandra.
Om det inte finns släktingar som har behov av barnsakerna efter dina barn, så finns det kanske grannar eller kollegor. Alternativt sälja eller skänka vidare till andra med behov.
Vad tycker du, är det hållbart att vi alla sparar barnkläder och leksaker efter våra barn, i väntan på att eventuella framtida barnbarn kan använda sakerna?
