Författararkiv: Herr Minimalist

Naturlig minimalism i segelbåten

Dagarna innan fjällvandringen seglade jag tillsammans med vänner i Stockholms skärgård. Det är en årligen återkommande tradition och alltid en av de bästa veckorna under sommarsemestern.

Vad som gör segling så intressant utöver att det är roligt, utmanande och ett fantastiskt sätt att uppleva skärgården är segelbåtars tendens att tvinga sina passagerare att packa och förvara medhavda saker på ett i grunden minimalistiskt sätt för att allt ska fungera rent praktiskt.

Det är alltid en bra idé att packa så lite som möjligt baserat på konkreta behov då det tillgängliga utrymmet är begränsat. Speciellt om man är många i båten. Annars blir det snabbt kaos med prylar liggandes överallt och praktiskt taget omöjligt att ta sig fram utan att snubbla eller trampa sönder någons saker.

Det måste vara enkelt och gå snabbt att hitta det man behöver. Därför har allting en bestämd plats. Det finns ingen tvekan om var extra tampar, fendrar, ankare, landstigningsstege med mera förvaras. Då man ska lägga till någonstans alternativt då vinden ligger i, båten lutar och navigeringen kräver många justeringar och mycket uppmärksamhet finns det inte tid att leta efter prylar eller ägna tid åt att gräva och trassla fram dem bland annat bråte. Prylarna behövs direkt antingen för själva seglingsuppgiften eller för att snabbt kunna återvända till seglingsuppgiften. Så fort man är klar med något så återbördas saken till sitt bestämda utrymme.

Eftersom utrymmet är begränsat finns det inga onödiga dubletter av något. Det finns inget fin- och specialporslin, champagneglas eller speciella koppar avsedda för olika heta drycker, bara samma tallrikar, glas och koppar oavsett mat och omständigheter.

Många saker och prylar fyller flera behov. Köksbordet med dess sittplatser kan göras om till säng, mitten på köksbordet kan fällas upp och användas som skärbräda, aktern kan fällas ut till en badbrygga.

Allt som är med, både saker och inredning är optimerat för omständigheterna och konkreta behov med finurliga och praktiska funktioner. Alla avställningsytor har fördjupningar som håller glas och tallrikar på plats vid sjögång, köksskåpens handtag kan fällas in i köksluckorna för att inte vara i vägen och låser då samtidigt luckorna, belysningen är infälld i väggar och tak och är dessutom av diodtyp för att dra så lite ström som möjligt.

Allting är av bra kvalitet. Att segla ställer väldigt höga krav på materials hållfasthet. Inredning, utrustning och ytor slits snabbt om inte kvalitén är den bästa. Dessutom kan besättningen göra sig ordentligt illa om något väl går sönder. Därför tummas det inte på kvalitén även om det kostar lite extra.

Alla ytor och utrymmen som kan användas för förvaring är anpassade för förvaring. Det gäller sittytor, golvytor, väggar som ofta erbjuder praktisk förvaring bakom någon finurlig och diskret lucka.

En segelbåt tvingar helt enkelt sina passagerare att leva enkelt, praktiskt och behovsorienterat. Det är enligt mig en stor del av både charmen och utmaningen med att segla.

Rensning i sladdlådan

Sladdar har en tendens att smyga sig in i hemmet på massor av olika sätt och dessutom bli kvar långt efter att ett eventuellt behov lagt sig. Om behovet nu någonsin fanns. För många sladdar följer med som extra tillbehör då vi köper elektronik även om inte alla köpare nödvändigtvis behöver dem.

Ett bra exempel är då du köper en kamera. Då ingår oftast en laddare eller laddsladd som är mer eller mindre nödvändiga men även en sladd för att visa bilderna direkt på TV:n och en USB-sladd för att ladda upp bilderna på datorn. Desto mer teknikindustrin går mot standardiserade gränssnitt ju oftare händer det att man redan har en USB-sladd, en skärmsladd, en strömsladd eller en stereosladd som löser ens behov och plötsligt står du där med en eller flera onödiga dubbletter.

Dessutom har de flesta inklusive vi själva en tendens att spara sladdar även om vi gör oss av med prylarna de kom tillsammans med. Det innebär att vi över tiden och kanske inte alltid helt medvetet samlar på oss enorma mängder sladdar i våra lådor, vilka inte alltid fyller något direkt behov.

Vi tog därför en kik i sladdlådan med avsikt att rensa ur det som inte längre används. I processen överraskades vi båda rejält över hur mycket onödiga sladdar vi hunnit samla på oss över åren. Ni har kanske redan sett sladdelen av listan i samband med vårt inlägg om Månades in och ut i juli månad, annars kommer en repris av den här, antal bortrensade sladdar inom parentes.

  • iPhone 4-sladd (1)
  • Micro-USB-sladd (1)
  • Scart-till-S-Video-adapter (1)
  • 2xRCA till 3,5 hane-sladd (1)
  • RCA-kabel (2)
  • 3,5 stereoförlängningssladd hane/hane (1)
  • 3,5 stereoförlängningssladd hane/hona (2)
  • USB-förlängningssladd (2)
  • S-Video-konverteringssladd (1)
  • S-video-sladd (2)
  • DVI till HDMI-sladd (2)
  • DVI-sladd (4)
  • HDMI till VGA-konverter (2)
  • Strömförlängningssladd (1)
  • SCART till 3xRCA med konverter (1)
  • Strömsladd (2)

Totalt fann vi 26 sladdar vilka vi utan problem kunde göra oss av med. En del av dessa hade vi inte längre någon nytta av och andra var dubbletter av sladdar vi visserligen använder men inte behöver en eller flera extra uppsättning av. Vissa av sladdarna visste vi pinsamt nog inte ens vad de var avsedda för från början eller hur de kom in i vårt hem.

Strömsladdarna och skärmsladdarna gavs till Myrorna, vilka vi sett sälja motsvarande sladdar i sin elektronikhörna. Resten av sladdarna lämnade vi till ReTuren-bilen då vi tror att dessa är omöjliga att sälja och inte känner till någon naturlig kanal för att förmedla motsvarande saker till nya ägare. Jag frågade runt bland vänner och bekanta inklusive IT-ansvarig på jobbet men ingen var intresserad. Det tar dock alltid emot att slänga fullt funktionsdugliga saker som andra kan ha nytta av, men denna gång fick det bli så.

Har du koll på vilka sladda du har liggandes i dina lådor och om de fortfarande fyller en funktion?

Makalös koncentration i flygplansstolen

Ett tag trodde jag att det bara var jag som på väg till eller från ett kundbesök alltid hamnade i ett makalöst flow när jag arbetade i flygplansstolen. Jag tillskrev under en tid fenomenet den inspiration och kick som kundbesöket gav. Men efter att försiktigt hört mig för hos ett par kollegor så visade det sig att de ofta upplevde precis samma sak även vid tråkiga och rutinmässiga kundbesök.

Tiden fastspänd i flygplansstolen, isolerad från kollegor, utan internet, diverse notifieringar, telefontäckning och andra distraktioner, verkade skapa en svårslagen koncentration och en effektivitet flera gånger högre än på kontoret. Ett flow helt enkelt.

Jag har ofta upplevt att uppgifter jag planerat att leverera en eller ett par dagar framåt i tiden, till exempel uppföljning från kundmötet, till min förvåning visade sig vara färdiga lagom tills dess att flygplanet satte ned landningsställen på hemmaplan. Samtidigt har jag många gånger upplevt att jag inte producerat någonting av värde trots en intensiv och utmattande dag på kontoret.

Jag har vid flera tillfällen fundera på vad detta beror på. Min slutsats är att alla kreativa ”hjälpmedel” som öppna kontorslandskap och ständig tillgänglighet via chattklienter, email och telefoner med mera i själva verket är ”stjälpmedel”. Det är extremt svårt att få något av större värde och kreativitet gjort med ständiga avbrott i sitt arbete och koncentration.

Jag hittade en artikel med information från forskning av Gloria Mark, professor vid The Department of Informatics at the University of California, med följande intressanta fakta:

  • En vanlig kontorsarbetare byter uppgift efter i snitt 3 minuter och 5 sekunder.
  • En vanlig kontorsarbetare byter projekt efter i snitt 10 minuter och 30 sekunder.
  • Det tar i snitt 23 minuter och 15 sekunder att återkomma till en uppgiften.
  • Hälften av störningarna är externa, hälften gör vi på eget initiativ.

Kombinerat med punkterna nedan blir resultatet rätt skrämmande:

  • Frekventa fokus och uppgiftsbyten leder till högre nivåer av stress, frustration, mental ansträngning, känslan av tidspress och mental arbetsbelastning.
  • Varje byte av fokus konsumerar en del av den begränsade mängd mental energi vi vaknar upp med varje dag och som krävs för att orka ta beslut och få något gjort.

Med risk för att framstå som en kuf eller surgubbe har jag experimenterat med följande åtgärder på jobbet under de sista åren:

Maildisciplin. Jag har numera en betydligt bättre maildiciplin. Ett av mina främsta tips är att stänga av alla former av mailnotifiering och bara kolla mailen några gånger per dag vid förutbestämda tidpunkter. Läs gärna mer om hur jag arbetar härhär och här.

Chatt. Jag stänger ned Skype, vilket är vårt officiella verktyg för snabbkommunikation på jobbet, när jag jobbar med något som kräver koncentration. Detta är inte alltid helt uppskattat hos mina kollegor men otroligt bra för min egen del.

Hörlurar. Numera arbetar jag precis som många av mina kollegor alltid med ett par massiva hörlurar på huvudet. Det är inte alltid jag har musik i dessa men de gör att tröskeln blir lite större för de kollegor som otaliga gånger per dag bara vill säga något roligt och inte inser hur störande det är med konstanta avbrott.

Pomodoro. Även om jag eliminerar all extern distraktion krävs det fortfarande att jag själv är någorlunda disciplinerad och kommer ihåg att ta pauser. Därför använder jag numera Pomodoro-tekniken, vilket gjort riktigt stor skillnad.

Hemmajobb. Minst en, om möjligt två dagar i veckan arbetar jag hemifrån. Det är såklart en lyx som kräver att man har en förstående chef och arbetssituation som tillåter detta, men det gör en enorm skillnad för mitt välbefinnande och effektivitet.

Efter åtgärderna ovan har jag märkt att mitt fokus och effektivitet ökat avsevärt även om det inte når upp till flygplansnivå ännu. Jag kan verkligen förstå till exempel bokförfattare som åker ut till isolerade ”skrivarstugor” för att få något gjort.

Har du några specifika platser där du lätt hamnar i ett flow och får mer gjort än på kontoret? Eller några andra vardagliga tips för att arbeta mer effektivt och ostört?

Dags att rensa ur barskåpet

Idag rensade vi ur vårt barskåp utifrån vårt minimalistiska synsätt, vilket vi eller kanske jag egentligen borde gjort för många år sedan. Barskåpet har över tiden vuxit och var fram tills idag så stort att det fyllde hela två hyllor i ett relativt stort köksskåp. Detta trots att vi knappt dricker starksprit eller drinkar över huvud taget sedan flera år tillbaka.

Större delen av spriten i barskåpet är införskaffad av mig och bakgrunden är ganska enkel. För ungefär tio år sedan, vilket innebär tiden efter att jag tröttnat på cider och alkoläsk men innan jag fått upp intresset för bra viner och spännande ölsorter, så hade jag ett passionerat intresse för drinkar.

I samma ålder ägnades en stor del av helgerna åt fest och krogliv och ofta hamnade förfesten hemma hos mig där jag agerade bartender och blandade alla tänkbara färggranna och sliskiga drinkar till gästerna. När jag blev äldre mognade mina preferenser och jag tröttnade dels på att festa i samma utsträckning och även på att såväl blanda som dricka drinkar. Trots det har mitt relativt massiva barskåp bestående av sprit, diverse likörer, rom och liknande fått följa med i totalt fyra olika flyttar. Under dessa år har jag inte använt något ur likördelen på barskåpet mer än en handfull gånger.

Idag bestämde jag mig därför för att rensa ur allt i barkskåpet som uppfyllde ett eller flera av följande kriterier:

  • Alla öppnade flaskor med 20% alkohol eller mindre.
  • Alla öppnade flaskor med mjölk eller liknande ingrediens som förkortar hållbarheten.
  • Alla öppnade flaskor som är mer än fem år gamla.
  • Allt som jag varken kan se mig själv dricka upp eller bjuda på.

Det som fick stanna uppfyllde följande kriterier:

  • Vin och öl (vilket vi dricker regelbundet).
  • Bassprit med 30% alkohol eller mer (vodka, rom, gin, whiskey etc).

Ut åkte totalt nio flaskor av varierande fyllnadsgrad. Jag funderade en stund över varför jag sparat så många av dessa och kom fram till att jag lurat mig själv med följande antaganden:

  • Alkohol är dyrt och det vore slöseri att slänga eller ge bort.
  • Jag kommer förr eller senare använda upp det.
  • Jag kanske får upp intresset för att blanda och dricka drinkar igen.
  • En dag ska jag ha en jättefest där jag bjuder på drinkar hela kvällen och natten.

Nu har mina antaganden ovan inte inträffat under de senaste tio åren så därför åker de ut. Jag funderade på om jag skulle kunna ge bort det till någon men kom fram till att det nog är svårt. Ingen i min ålder är intresserad av gamla likörer och jag vill inte bidra till att någon tjugoåring i släkten eller bekantskapskretsen åker på en raketfylla med tillhörande oklara konsekvenser.

Att barskåpet växte sig så stort har delvis berott på att jag ägnat mig åt proaktiv konsumtion. Jag gick under en tid igenom mina drinkböcker på jakt efter vanligt förekommande ingredienser och köpte dessa innan det egentligen fanns ett konkret behov. En kompletterande förklaring är att jag förköpte mig när det under samma period gavs ett flertal tillfällen till taxfree-shopping.

Hur ser det ut i ditt barskåp, är det också fyllt med alkohol med snart tio år på nacken som du egentligen aldrig kommer förbruka?

Vad avslöjar egentligen ett avplockat skrivbord?

Betyder ett rent och avplockat skrivbord eller kontor att personen som jobbar där inte får något gjort eller inte har något att göra? Och betyder i så fall ett stökigt skrivbord eller kontor automatiskt oändligt med kreativitet och effektivitet?

Hemma hos mig samt på min arbetsplats har det alltid varit rent och avplockat. Mitt skrivbord på min arbetsplats pryds av en skärm, en dockningsstation för min laptop, ett tangentbord, ett pennställ med två pennor, en oftast tom brevkorg samt en mus med musplatta. Därför blev jag häromdagen inte förvånad när en tidigare kollega kom in för ett kort besök på kontoret och efter att ha snackat om annat en stund sneglar på mitt skrivbord och på största allvar utbrister:

Vilket rent och avplockat skrivbord du har, här kan det inte bli mycket gjort!

Det är inte första gången jag får höra precis den eller en variant på den kommentaren. Därför bestämde jag mig för att ta reda på hur det faktiskt ligger till och hittade ett intressant inlägg på en bloggen Unclutterer. Inlägget, som var baserat på forskning från Princeton University Neuroscience Institute, bekräftar det jag alltid känt på mig (fritt översatt):

När din omgivning är rörigt så begränsar kaoset din förmåga att fokusera. Röran begränsar också din hjärnans förmåga att bearbeta information. Den gör dig distraherad och oförmögen att bearbeta information på samma sätt som du gör i en stilren, organiserad, och fridfull miljö.

Dock bör det nämnas att röriga skrivbord och miljöer faktiskt kan stimulera kreativitet även om det gör det svårare att utföra konkreta uppgifter. Därför är det bäst att i normala fall hålla skrivbordet och kontoret rent, avplockat och prydligt, men kanske stöka till lite då det är dags för riktigt kreativa uppgifter, alternativt temporärt byta till en stökigare miljö.

Konsten att inte läsa färdigt en bok

Kan man sluta läsa en bok innan man är klar med den eller bör man slutföra det man har påbörjat? Jag skrev tidigare ett inlägg om bättre fokus med minimalism i bokhyllan men insåg i efterhand att jag glömt att utveckla vikten av att avsluta böcker när de utvecklas till negativa tids- och fokustjuvar.

Jag har, precis som de flesta andra, en tendens att vilja slutföra det jag påbörjat. Det gäller privata projekt, uppgifter på jobbet och såklart även böcker. Jag har drag av vad man i datorspelssammanhang ofta kallar en completionist, det vill säga någon som har svårt att göra något halvdant utan måste fullfölja till 100%.

Detta är naturligtvis inte alltid bra. Jag har vid flera tillfällen tvingat mig själv att läsa klart en bok som jag redan efter några kapitel insett mig inte ha någon behållning av, för att slippa dåligt samvete.

Det är såklart fel ur vårt minimalistiska perspektiv där vi lägger vikt på att eliminera onödiga kostnader i form av både pengar, tid och fokus. Tiden jag lägger på att kämpa mig igenom en ointressant bok skulle jag till exempel kunna lägga på att njuta av en bra eller intressant sådan istället. Faktum är att nästan vad som helst är bättre än att lägga sin fritid på att läsa och lära sånt man inte har intresse eller behållning av.

Därför har jag etablerat ett par kriterier som tydligt identifierar min brist på motivation även om jag själv kanske inte alltid är fullständigt medveten om denna. Om boken uppfyller ett eller flera av kriterierna nedan avslutar jag omedelbart läsandet, numera med gott samvete:

  • Jag ser inte fram emot att läsa boken.
  • Jag läser i praktiken aldrig boken.
  • När jag väl tar mig tid att läsa boken så avbryter jag ofta snabbt för att pyssla med annat.

Mitt avslutande tips är att fysiskt göra sig av med böcker som uppfyller kriterierna ovan genom att till exempel ge bort dessa till någon välgörenhetsorganisation eller en vän som du tror kommer ha större behållning av den. Då slipper du drabbas av dåligt samvetet varje gång du ser den i bokhyllan framöver. Du kommer med största sannolikhet ändå inte att försöka läsa igenom boken igen och då finns det faktiskt ingen anledning att behålla den.

Bättre fokus med minimalism i bokhyllan

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om minimalism i RSS-läsaren och i samma veva kom jag att tänka på att många av de utmaningar jag upplever där ofta återkommer kring böcker för min och säkerligen många andras del, vilket jag tänkte utveckla i detta inlägg.

Jag kanske ska börja med att erkänna att jag älskar böcker. Riktigt bra skönlitterära böcker slukar jag på en eller ett par dagar och om jag inte har självdisciplin så riskerar även en del av nätterna att gå åt.

Samma sak gäller mer faktabaserade böcker samt självutvecklingsböcker. Jag kan efter att ha läst ett par recensioner på nätet bli så sugen på att läsa att jag knappt kan vänta tills jag får slå upp boken och ta del av innehållet med potential att förbättra och förenkla mitt liv.

Detta låter kanske inte som något problem men det tar sig ibland lite osunda former utifrån vårt minimalistiskt perspektiv.

Historiskt sett har jag samlat böcker jag velat läsa i listor i till exempel Simplenote och när dessa växt till sig lite har jag inte längre kunnat hålla mig utan beställt hem upp till 10-15 böcker åt gången. Många av dessa böcker har jag nu flera år senare fortfarande inte läst och de är idag inte längre relevanta för mig. Det jag gjort är helt enkelt att ägna mig åt proaktiv konsumtion med resultatet att jag lagt pengar på något som troligen aldrig kommer komma till användning.

En annan fälla jag fortfarande faller i då och då är att jag trots att jag redan läser en bok blir så nyfiken och sugen på att läsa ytterligare en bok att jag plötsligt sitter med två, tre kanske fyra böcker igång samtidigt. Det är först och främst inte speciellt fokuserat gjort av mig och då och då slutar det med att jag helt tappar kontakten med någon av böckerna. Detta trots att jag egentligen är intresserad av innehållet.

Därför har jag etablerat tre nya minimalistiska vanor som ska hjälpa mig undvika utmaningarna ovan.

Vana nummer ett går ut på att jag inte får köpa en ny bok förrän jag faktiskt har tid och för avsikt att läsa den snarast. Vill jag köpa en bok ska jag dessutom först ha utvärderat om inte någon av de andra redan införskaffade men än så länge olästa böckerna borde läsas först. På så vis hoppas jag undvika ytterligare olästa böcker i bokhyllan. Den betänketid mellan köpsug och handling som automatiskt uppstår tack vare beteende ovan innebär dessutom ofta att köp, av för mig mindre relevanta böcker, aldrig blir av på grund av anledningar jag tidigare beskrivit här.

Vana nummer två är att jag max får läsa en skönlitterär och en självutvecklingsbok samtidigt. Först när jag är klar med till exempel min självutvecklingsbok får jag påbörja en ny sådan. På så vis hoppas jag undvika förlorat fokus och öka möjligheterna att effektivt förankra bokens innehåll.

Vana nummer tre går ut på att i förväg utifrån mina behov skapa en i tiden prioriterad fokuslista. Som exempel kanske jag ägnar juni månad åt att enbart läsa böcker om aktiehandel och juli åt böcker om personlig effektivitet. Då riskerar jag inte att försöka lära mig två helt skilda färdigheter samtidigt och fokuserar även under lite längre tid på ett och samma ämne, förhoppningsvis med bättre resultat. Detta gäller såklart framförallt fakta- och självutvecklingsböcker.

Vad tror ni om den här strategin? Hur gör ni själva, läser ni flera böcker parallellt?