Blogginlägget 18 somrar tillsammans som jag skrev för ett par år sedan gör sig alltid påmint så här inför semestertider. Nu stundar ännu en sommar och jag vet att den kommer gå fort när jag ser tillbaka på den, även om jag gör allt för att dra ut på sommarkänslan från maj och hålla i den till september.
I det stora vill man att tiden och åren med barnen ska gå långsamt, nästan i slow motion, samtidigt som det är så lätt att stressa och vilja skynda på i det lilla och vardagliga.
Läggningen om kvällarna kan upplevas stressande om man känner att den måste vara avklarad vid en viss tidpunkt. Promenaden från förskolan/skolan blir mindre angenäm om vi ständigt tjatar på barnen om att skynda på. Och samma sak vid frukostbordet eller middagen. Skynda på och bli klar någon gång så vi kan ta oss till nästa steg.
Men vad är det vi har så bråttom till? När allt ställs på sin spets, finns det egentligen något viktigare vi behöver göra eller någonstans som det är viktigare vara, än här och nu med våra barn? Visst har vi ibland en viktig tid att passa, men väldigt mycket av den upplevda stressen sitter nog ändå i oss själva. En mental deadline, få komma framåt eller bli klar.
Vad är det egentligen vi skyndar på oss själva och våra barn för? För att komma hem och kunna svara på det där mejlet? Kunna sjunka ner i soffan och kolla Netflix eller scrolla sociala medier? Eller bara för att kunna påbörja nästa aktivitet för dagen? Och vad kommer i så fall efter den aktiviteten, en till aktivitet att skynda mot? Och sen ytterligare en?
Plötsligt har barnen växt upp medan vi jäktat på dem och stressat på oss själva under tiden. Ibland är vi vuxna så framtidsorienterade och planerande att vi glömmer bort nutiden.
Vi skyndar, stressar och jäktar ifrån livet. Från här och nu.
Och visst kan vi har mycket yttre stress i vardagen, jobbet eller de välfyllda kalendrarna. Men nu är det dags för sommar och semester och tempot går ner för de flesta. Passa på att ta den här sommaren, som är en av dina kanske 18 somrar med barnen, och sakta ner. Öva på att vara här och nu. Låt saker ta sin tid. Medan du fortfarande kan. Det kommer i alla fall jag göra.
När dagen då vi använt upp våra gemensamma somrar kommer. Dagen då vi bara har minnena från somrarna med barnen kvar. Då vill jag minnas hur vi gjorde det allra bästa och mesta med våra somrar tillsammans.
Har du några tips kring att stressa mindre och vara mer här och nu?
