Är det inte märkligt att det som i vårt samhälle signalerar hög status, framgång och ett rikt liv. Inte är förankrat i det som i verkligheten gör oss lyckliga.
Vi har ett samhälle som i mångt och mycket är uppbyggt kring konsumtion, pengar, status och prylar. Vilket gör att många strävar efter materiellt välstånd och att visa upp sin exklusiva bil, märkesväska eller senaste dyra vad-som-helst.
Medan forskning visar att det som får människor att känna riktig lycka är relationer, meningsfullhet, tacksamhet och att hjälpa andra.
Varför har det blivit så här? Delvis beror det på att grupptillhörighet och social status är starka drivkrafter nedärvda i våra hjärnor. Dessa påverkar i dagens samhälle hur och varför vi konsumerar. Behov av status motiverar ofta en löjligt hög kostnad till förhållandevis liten praktisk vinning, exempelvis oförsvarligt dyra men inte nödvändigtvis bra eller kvalitativa märkesprodukter som klockor, kläder, smycken eller elektronik, bilar och bostäder. Och forskning visar att vi förknippar dyrare kläder och prylar med högre intelligens, och personer med dyrare attribut blir oftast bättre behandlade. I ett statussamhälle likt det vi lever i är det med andra ord viktigt att visa att du är rik. Eller åtminstone inte fattig.
Men det går att bli medveten om dessa mönster och att göra andra val som på sikt kommer generera större bestående lycka. Beteendet att sträva efter mer, större och fler, handlar mer om våra normer i samhället, än har förankring i vad som kommer göra oss långsiktigt lyckliga.
Här tror jag det är otroligt viktigt att omge sig med personer som strävar i en riktning man själv vill och tror på. Precis som jag skrev i inlägget ”Du blir som du umgås” så kan det ha stor påverkan på ditt liv, vilka människor du umgås med och hur dessa väljer att leva och prioritera i sitt liv.
Hur människor nära dig själv väljer att leva sina liv, kommer nämligen påverka vad du uppfattar som ”normalt”. Om de du umgås med jobbar heltid, reser och konsumerar frekvent, ständigt renoverar något i hemmet och är så uppe i ekorrhjulet att de inte ens reflekterar över att det skulle finnas andra alternativ i livet. Då är det stor risk att du också kör på i samma hjulspår och uppfattar det som vägen till lycka och framgång.
I jämförelse med om de flesta du umgås med redan har gjort livsval som liknar de du själv går och funderar på. Då kommer stegen kännas betydligt mindre och valen enklare att göra verklighet av. Kanske till och med helt naturliga trots att de går emot normer i samhället.
Vi blir matade med en viss bild av vad som är framgång och skapar lycka, så för att gå emot dessa normer i samhället, behöver du själv omvärdera vad som faktiskt betyder mest i livet för dig. Att bli medveten om sina egna val och försöka komma underfund med varför man gör på ett visst sätt eller konsumerar vissa saker. Liksom att bli bra på att uppskatta och vara tacksam för det du har. Som jag skrev på Instagram här om dagen:
Förnöjsamhet uppnås inte den dag vi har tillräckligt. Utan den dag vi inser att det vi har är tillräckligt.
Elisabeth / Minimalisterna
Vem bestämde egentligen att den här jakten på nya kläder, senaste mobilen, ett nyrenoverat hem och resor långt bort, var det som skulle definiera oss oss lyckliga och framgångsrika?
Vad är dina tankar kring detta?
