Ibland möts vi av åsikten att hemmet blir opersonligt när man rensar mycket. Men vi tycker att det är helt tvärtom. Det som blir kvar är ju nämligen det som speglar ens behov och personlighet.
Genom att göra dig av med det du inte behöver, blir kärnan av det som är du kvar. Det betyder att vilken bok du än tittar på i exempelvis vårt hem, så kommer det att vara en favoritbok eller en bok vi är nyfikna på att läsa. Likaså om du kikar i köksskåpen, då står där det som vår familj behöver och använder hyfsat regelbundet.
Jag kan såklart förstå resonemanget, att ett avskalat hem ala ett hotellrum, kan upplevas kalt och opersonligt. Men samtidigt tror jag att många gör en tankevurpa här. Nämligen att ju fler prylar du har i hemmet desto personligare, samt att ju färre prylar du har desto opersonligare är det.
Med den logiken skulle ett hem där maximalt med saker packats på höjden likt ett höglager vara idealet om du vill framhäva din personlighet. Något som såklart inte är sant.
För vad är egentligen mest personligt?
- En garderob med endast kläder som används frekvent och som uppskattas.
- Eller en garderob där ovanstående kläder finns, men också väldigt många plagg som inte använts på flera år av mängder med olika anledningar, men ändå blivit kvar.
Eller vilken av bokhyllorna är mest personliga och ger dig bäst bild av en person?
- En bokhylla innehållandes lästa böcker som personen älskade och kan tänka sig att läsa igen, samt olästa böcker personen är nyfiken på att läsa.
- Eller en bokhylla med samma innehåll som ovan, men även böcker personen aldrig läst och inte ser fram emot att läsa samt redan lästa böcker som inte gjorde något bestående intryck.
Och detta gäller såklart andra delar av hemmet. Genom att prylbanta och bara behålla det som behövs och som man verkligen tycker om, blir det som är kvar en tydligare spegling av personerna som bor där. Kanske tycker du annorlunda, men det sätt vi valt att inreda vårt hem speglar åtminstone våra personligheter väl.
Hur personligt är egentligen ditt hem? :)