Att samla på något är naturligt. De flesta har någon gång under sitt liv haft en samling antingen som barn eller som vuxen. Antingen yrkesmässigt eller som fritidssysselsättning. Men hur mycket värde tillför egentligen din samling till ditt liv?
Under en av våra rensningar i källaren nyligen hittade jag ett pennfodral innehållandes min suddgummisamling från lågstadietiden. Den hade följt med i olika lådor i över 20 års tid och på samlingars vis egentligen aldrig kommit till användning. Nu var många av suddgummina torra och dess värde lägre än någonsin då jag gör majoriteten av mina fysiska anteckningar med bläckpenna och resten på datorn eller mobiltelefonen.
Min första impuls var att skjuta på beslutet huruvida jag skulle behålla samlingen eller ej och stoppa ned dem i min ”evighetslåda” i källaren igen. Det fanns efter 20 år en hel del nostalgisk ränta upparbetad kring dessa. Men ganska snabbt tänkte jag om och valde att slänga alla utom två-tre stycken som fortfarande fungerade väl.
Men vad definierar egentligen en samling och varför är de så onödiga ur ett minimalistiskt perspektiv, det vill säga varför valde jag att slänga mina suddgummin?
- Samlingar är ofta döda. De förvaras oftast undangömt i en skåp eller en låda, används ytterst sällan och plockas på sin höjd fram någon gång per år. I bästa fall står samlingen bakom en glasdörr i ett vintrinskåp och samlar damm.
- Samlingar tar tid. Jakten samt eventuellt underhåll tar ofta en del tid i anspråk. Tid som oftast kan läggas på andra aktiviteter av högre värde. Fru Minimalist hade till exempel en snapsglassamling med ett glas från varje stad/resmål hon besökt. En del av semestern spenderades alltid på att maniskt springa runt och leta efter ett nytt lämpligt glas i varje ny stad. Tid som kunde lagts på att undersöka och uppleva staden eller bara ta det lugnt.
- Samlingar är beroendeframkallande. Som samlare söker du hela tiden nya saker att addera till samlingen där den emotionella kicken för varje nytt objekt dessvärre blir lägre ju större samlingen blir. Skulle du någon gång bli helt klar med din samling så dör oftast glädjen helt kring samlingen och samlandet. Behållningen som är kvar är på sin höjd att organisera om denna lite då och då. Dessvärre är det ofta väldigt svårt mentalt att göra sig av med sina samlingar, mycket på grund av emotionell ränta.
- Samlingar kostar pengar. Som barn är samlingar ofta av billig karaktär, till exempel kapsyler, klistermärken, stenar, bokmärken, hockeybilder och manicklar. Men som vuxen måste man ofta höja insatsen för att det ska vara intressant, till exempel antika leksaksbilar, ovanliga frimärken, konst, gamla mynt, unikt porslin med mera. Dessutom finns det ofta en dold kostnad i form av förvaring.
- Samlingar har dåligt andrahandsvärde. De flesta samlingar, med undantag för dem som eventuellt kan ses som investeringar till exempel konst, har ett dåligt andrahandsvärde. Den dag du tröttnar får du med största sannolikhet inte tillbaka i närheten av den summa pengar du gav för prylarna en gång i tiden.
- Samlingar har lågt värde mot insats. Med tanke på hur sällan samlare faktiskt njuter av sina samlingar och hur mycket tid och pengar som ofta lagts på processen att leta upp och förvärva samlingen så är avkastningen på investeringen låg.
Jag har som barn samlat på frimärken, klistermärken, glasspapper, suddgumming och pennor. Som vuxen har jag mer eller mindre medvetet samlat på kläder, digital musik, högskoleanteckningar och fysiska böcker. Idag är det enda samlingen jag fortfarande brottas med min fysiska boksamling men det har blivit bättre efter att jag skaffade min Amazon Kindle Paperwhite och blivit medlem på Goodreads. Möjligen samlar jag även på pengar lite beroende på hur man ser det, dock i digital form. ;)
Det jag numera medvetet väljer att samla på är erfarenheter och insikter, prestationer jag är stolt över, fina minnen från resor och andra upplevelser samt kvalitetstid med nära vänner och familj.
Vad samlar du på och hur mycket värde tillför dessa samlingar till ditt liv?
