Årets första månad har passerat och därmed är det dags för januari månads inspirationsinlägg! Sätt eller lägg dig till rätta och njut av en härlig inspirationsstund med massa tankeväckande och inspirerande läsning och lyssning!
Podcast – Resumé Insikt – Bianca eller Greta – identitetskris i den nya generationen?
Var du en av dem som överraskades av siffrorna som kom kring förstagångsväljarnas partisympatier i samband med valet? Kanske är det dags att ompröva bilden av generation Greta. Är de egentligen fler som tillhör generation Bianca? Om varför inte den nya generationen röstade för klimatet. Vad är det som är än mer betydelsefullt för dem som får dem att rösta blått? Lyssna på avsnittet för att förstå varför.
Instagram – Live Slow Run Far
Om att livet i sig själv kan vara ett heltidsjobb och att vi borde reflektera mer över orimligheten att båda föräldrarna ska jobba heltid.
Och som jag kommenterade på det instagraminlägget. Jag tror tyvärr att det som beskrivs i inlägget är anledningar till att många skiljer sig. Att det sliter på relationen. Vi hinner inte vårda relationen, ”se” varandra, göra roliga saker ihop, utveckla sig själv och varandra, ta hand om sitt eget mående osv. För det upplevs inte ”akut” i vardagen i samma utsträckning som att handla, laga mat, tvätta, tjata om läxor, skjutsa runt barn osv och såklart jobba. Det är inte lätt att zooma ut och se vad som verkligen är viktigt, när livet är en enda stor virvelvind. Du hittar inlägget i sin helhet här.
Citat – Natthiko
I mitten av januari var det ett år sedan Björn Natthiko Lindeblad avslutade sitt liv. Han påminde oss om att leva lite mindre med knutna nävar och lite mer med öppna händer. Att vi kan ha fel. Han påminde oss om att det enda vi faktiskt kan veta om livet, är att en dag tar det slut. Ingen av oss vet hur mycket sand vi har kvar över vårt timglas midja.
Livet består egentligen bara av de små tingen, och tillsammans blir de det stora.
Natthiko
Krönika – Emma Bouvin – Varje dag känns som en bergsbestigning på skidor med dålig valla
Vissa veckor känns DN-prenumerationstjänst värd sin kostnad bara för Emma Bouvins välskrivna och igenkännande krönikor. Förra veckan var en sådan vecka. Du hittar krönikan här, och prenumererar du inte på DN så får du små delar från krönikan saxade nedan.
Aldrig går tiden så långsamt som under oxveckorna i januari. Är det kanske då man ska passa på att njuta eftersom barnen under alla andra årstider växer upp så fort?
…
Jag försöker stänga av öronen, vänder ansiktet från gråskalorna och fastnar i stället med blicken på min jobbdator som ligger på skrivbordet. Nästa dag är det måndag, inser jag. En ny vecka när jag ska tvingas leverera, när jag egentligen bara vill begrava mig under duntäcket fram till påsk eller så. En längtan slog till. Efter pensionen. Tänk att bara få vara… klar.
…
Det får mig paradoxalt nog att börja tänka på en positiv aspekt med oxveckorna. Jag känner annars hela tiden att åren bara rinner mig ur händerna. Barnen växer så snabbt och det känns som att jag blinkade tre gånger innan de plötsligt var sex och nio. Det där med tiden, hur den försvinner. Det gör den inte under en skrikig bilresa i slaskigt vintermörker. Där går tiden snarare baklänges, precis som på måndagsmornar och under alla vardagsmiddagar där det serveras fisk.
Artikel – Fokus – Vad hände med generation Greta?
På samma tema som podcast-tipset men med lite andra vinklingar. Exempelvis en som menar att det inte alls var generation Greta som var förstagångsväljare, utan ”generation villebråd” – en brottsutsatt generation som rättsväsendet svikit. En generation som dagligen mött otrygghet såväl i skola som samhälle, och kanske även på nätet, och detta väger tyngre än den mer långsiktiga oron för klimatet. Existerar inte generation Greta? Jodå, i form av 40-plussare som projicerar sina egna värderingar på barn och unga, menar en av opinionsbildarna i artikeln.
Det sistnämnda blev jag själv varse i möte med en 50+ vänster-lokalpolitiker förra veckan, som trodde världen skulle räddas ”snart när Greta kommer till makten”. Jösses, är ni politiker så naiva, sa jag inte, men tänkte för mig själv. Men prove me wrong, ingen skulle bli gladare.
Tv-program – SVT Ekonomibyrån – Drabbar ingen fattig
Ett avsnitt om vad som händer när de ekonomiska klyftorna i Sverige växer. Bostadssegregation, utsatta områden, många långtidsarbetslösa men samtidigt rekordmånga dollarmiljadärer i Sverige. Skapar detta ett ökat polariserat samhälle när majoriteten i en befolkning är så långt ifrån de ”rika” med hög status och politiska kontakter? Och hur stämmer det här med den bild vi har av Sverige som någorlunda jämlikt land eller den bild vi vill att andra ska ha av Sverige. Som sagt, ett intressant avsnitt på flera sätt som du hittar här.
Hoppas du fick lite inspiration och kanske nya tankar så här i januarimörkret!
