Författararkiv: Herr Minimalist

Extrem minimalism och maximalism

Minimalism kan likt många ismer som förespråkar förändring upplevas som extrem. Detta beror ofta på att det likt många ismer är de mest extrema förespråkarna som skriker högst.

Ett relaterat exempel är feminismen som i praktiken förespråkar jämställdhet mellan män och kvinnor och logiskt sett kanske borde kallas humanism eller något liknande. Men eftersom obalansen är till kvinnornas nackdel så kallas rörelsen feminism då namnet under liknande omständigheter alltid speglar gruppen som kämpar i motvind. Ytterligare ett exempel är black power-rörelsen som kämpade för jämställdhet mellan vita och svarta i USA på 60- och 70-talet. I båda fallen ovan strävas det som sagt i praktiken mot balans och inte mot en ny obalans även om namnen och ibland även retoriken kan ge sken av motsatsen.

Om vi återgår till minimalismen så fungerar det på precis samma sätt. Det vill säga minimalismen är en motreaktion mot bland annat överkonsumtion och överstimulans men står absolut inte för en rumslig och själslig tomhet utan en hållbar och harmonisk balans vad det gäller bland annat prylar, konsumtion och mentalt fokus. För att illustrera vad jag menar så tydligt som möjligt har jag skapat tre diagram nedan.

Om vi börjar med diagrammet extrem maximalism nedan så representerar det hur en väldigt stor del av jordens befolkning, och speciellt företag, beskriver sambandet mellan lycka och antalet saker, åtaganden och intressen; mer av allt leder till ökad harmoni och lycka.

Extrem Maximalism

Ett typiskt exempel är personen som tror att de äntligen ska bli lyckliga bara de har en snabbare bil, en ändå högre lön eller en exklusivare garderob. Motivationen är med andra ord inte förankrad i konkreta behov utan driven av till exempel prestige, emotionella kickar eller rädsla.

Diagrammet extrem minimalism representerar däremot hur många offentliga minimalister beskriver sambandet mellan lycka och antalet saker, åtaganden och intressen; minimalt av allt leder till ökad harmoni och lycka.

extrem_minimalism

Ett typiskt exempel är personen som försöker leva med totalt 100 saker, enbart använda 33 klädesplagg i tre månader eller rensa ut en sak varje dag under ett helt år. Motivation är med andra ord även här inte förankrade i konkreta behov utan driven av till exempel tävling, en önskan att synas eller emotionella kickar.

Det tredje exemplet representerar vår syn på minimalism och sambandet mellan lycka och antalet saker, åtaganden och intressen; en balans där varken mer eller mindre ökar harmonin och lyckan.

Lagom Minimalism

Exakt var balansen ligger varierar från person till person och utmaningen är att hitta sin egen balans utifrån sina omständigheter. En flerbarnsfamilj, ett sambopar eller en storstadssingel har väldigt olika förutsättning och behov men kan ändå hitta sin unika form av minimalism.

Vad som till slut förenar oss minimalister världen över är oftast insikten om att varken mer, men inte heller alltid mindre, är bättre samt vetskapen om de många oväntade värden som ger sig till känna då konsumtion, onödiga prylar och allmän överstimulans inte längre är huvudfokus i livet.

Organisera inte det du kan rensa bort

29 svar

Vad innebär det i praktiken då du städar och rensar? Betyder det att du utvärderar dina saker utifrån den funktion och det värde de tillför i ditt liv och gör en plan för hur du ska göra dig av med det som inte platsar? Eller innebär det att du oavsett behov sparar i stort sett allt och istället optimerar kategorisering och förvaring?

Historiskt sett har det senare alternativet varit en korrekt beskrivning av min process. Visst har mitt boende blivit rent och ytor avplockade men det som oftast fått mig att verkligen göra mig av med prylar har varit om de gått sönder och därmed blivit obrukbara.

Om vi utgår från de fyra s:en vi använder vid rensning så har jag hoppat över den inledande behovsanalysen som kunnat resultera i den jobbiga slutsatsen att jag inte längre behöver något och därmed som nästa steg borde sälja, skänka eller slänga. Istället har jag landat direkt i den betydligt lättare åtgärden spara och har därefter fokuserat på att optimera den processen.

Närmsta metafor till hands är ett trasigt Tetris där själva boendet inklusive vind, förråd och garage är spelplanen och där mina existerande prylar och inköp är pusselbitar som hela tiden trillar ned men där ingenting försvinner oavsett hur optimalt jag strukturerar dessa. Förr eller senare blir situationen ohållbar och då flyttar de flesta till ett större boende alternativt får medverka i tv-programmet hoarders. Game Over. ;)

Det luriga med att organisera, strukturera och köpa snygga praktiska förvaringshjälpmedel är att det ger en positiv känsla av att vara produktiv och åstadkomma något bra. Detta fungerar som effektiva skygglappar mot nackdelarna med beteendet. I praktiken är det omedvetna organiserandet oftast bara en form av väl kamouflerad prokrastinering som i längden riskerar att göra bostaden till en onödigt dyr förvaringslokal.

Sammanfattningsvis tycker jag att organisering och förvarning ska användas till att göra det så lätt som möjligt att hitta det du verkligen behöver, istället för att på effektivaste sätt gömma undan det som du egentligen inte behöver. Onödiga saker behöver inte en snyggare förpackning utan ett nytt hem alternativt en värdig sista vila, helst i form av återvinning.

Bloggourmet eller hetsläsare?

15 svar

Har du någonsin kommit på dig själv med att intensivt plöja igenom de senaste blogginläggen i din RSS-läsare för att någon halvtimme senare inse att du inte minns mycket alls av det du just läste? I så fall kanske du har en tendens att hetsläsa bloggar.

Att hetsläsa innebär inte att du ägnar dig åt speedreading eller att du har någon form av ambition att läsa klart hela bloggfeeden på en i förväg begränsad tidsenhet. Det handlar mer om en omedveten inställning till läsningen som en mekanisk uppgift på en mental att-göra-lista. En uppgift som ska kryssas av på kortast möjliga tid så att man kan ägna sig åt andra roligare och produktivare aktiviteter efteråt alternativt äntligen känna sig ledig.

Vad som enligt mig gör detta så dumt är att läsandet av bloggar, precis som noga utvalda böcker och tidningar, ska vara en intressant, stimulerande och utvecklande aktivitet. Något du unnar dig under en välförtjänt paus under eller efter dagens alla aktiviteter, inte ännu ett negativt laddat ”måste”.

En ytterligare tokighet med detta är att blogginlägg som är just intressanta, stimulerande och utvecklande förtjänar att ges utrymme att sjunka in och förankras via eftertanke och reflektion. Att sekunden efter att ha läst klart ett inlägg kasta sig på nästa är som att omedelbart tvätta rent föreläsarens krittavla innan du hunnit göra några stödanteckningar eller ta in informationen. Värdet och den investerade tiden är mer eller mindre bortkastad.

Jag tror en del av grundproblemet ofta är att vi prenumererar på för många bloggar eller att vi har för många bloggar som egentligen inte tillför oss något av värde i livet. Det kan jämföras med att ha en stor skål plockgodis eller chips på bordet en fredagskväll och mekaniskt kasta i sig näve efter näve utan att egentligen känna efter eller njuta av smaken. Hade du istället bara haft några få väl utvalda godisbitar tillgängligt hade du sannolikt njutit betydligt mer av varje tugga.

Lösningen på utmaningen varierar nog från person till person men för mig är beteendet en signal på att det är dags att rensa i RSS-läsaren alternativt jobbar mer med närvaron och dra ned tempot generellt i livet. Ett annat knep är att höja värdet på läsandet genom att avsätta fokuserad och medveten tid till denna, gärna kombinerat med en god kopp te. :)

Tenderar du också att processa bloggar som en gourmand eller är du mer av en gourmet?

Underhålla och reparera prylar

19 svar

Precis lagom till första snön i höstas upptäckte jag ett hål i sulan på de finskor jag använder till och från arbetet med följden att de tog in vatten. Eftersom det ändå var dags att byta till vinterkängorna gjorde det inget men nu när våren börjat komma smygande och vinterkängorna återigen blivit lite för varma insåg jag att det är dags att hitta en lösning.

En vanlig metod i den här situationen är att glatt kasta sig in till närmsta galleria eller motsvarande och med gott samvete köpa ett par nya skor. De gamla var ju trots allt trasiga, eller hur?

Skor

Jag valde dock en annan lösning och tog istället en kort promenerade till skomakaren som erbjöd sig att klacka och sula om skorna till en kostnad av 400 kr. Detta kändes riktigt bra med tanke på att de kostade runt 1500 kronor nya, fortfarande är i nyskick på ovansidan och sitter som en smäck på foten. Faktum är att glädjen över att kunna ”rädda” skorna och samtidigt spara in kostnaden för ett par nya var betydligt större än den glädje jag troligen hade känt över att shoppa nytt.

Jag kan förresten känna precis samma glädje då jag vårdar saker. Till exempel då jag rengör all utrustning efter en fjällvandring, cyklopet efter en snorkeltur men framförallt då jag putsar eller fettar in skor. Kanske är det en skada från min värnplikt tidigare i livet, där man tvingades putsa skor morgon och kväll, eller så har jag bara en förkärlek för skor. Oavsett så tycker jag att det är snudd på mysigt att ta hand om sina saker och se till att de håller så länge som möjligt, speciellt om de är av lite bättre kvalitet.

Har du några fysiska saker som du gillar att vårda och för vilka det känns roligare att reparera och underhålla än att köpa nytt?

Konsumtionspsykologen

14 svar

Idag finns det många olika områden, metoder och skolor inom psykologin, till exempel psykoanalys, socialpsykologi, kognitiv psykologi med mera. Utövare inom dessa skolor hjälper andra människor inom alla möjliga olika områden, till exempel ätstörningar, äktenskapsrådgivning, depressioner med mera.

Syftet är oftast att hjälpa människor att må fysiskt och psykiskt bättre samt se till så de inte skadar sig själva eller sin omgivning. Men tänk om det finns ett område som fortfarande inte adresserats över huvud taget trots ett skriande behov med snudd på pandemiska proportioner? Tänk om det människorna och världen verkligen behöver allra mest just nu är en konsumtionspsykolog?

För om jag ska vara ärligt så verkar större delen av världen hamnat i en och samma psykos. Vårt sjuka beteende fortsätter att vara kutym som sällan om någonsin ifrågasätts, trots att de flesta undermedvetet är införstådda med att det är destruktivt inte bara för en själv utan för hela planeten.

Istället ses västvärldens konsumtionsmönster inte bara som socialt accepterat utan till och med önskvärt eller direkt nödvändigt. Konsumtion används för att bota och åtgärda det mesta. Allt från små enkla problem i vardagen som vi löser med redundanta specialprylar till att shoppa sig ur nedstämdhet och tristess eller något så fundamentalt som socialt glidmedel när vänner umgås. Och shoppingen hjälper inte bara mot sociala och psykologiska utmaningar, det får även hela världsekonomin att gå runt. Fantastiskt helt enkelt!

Den enda nackdelen är att alla positiva effekter beskrivna ovan bara är ytterst temporära. Kicken från konsumtion går snabbt över och ersätts istället av ångest över den ekonomiska skuld många sätter sig i för att nå dessa korta kickar. En annan nackdel värd att nämna är att vi totalt håller på att förstöra vår planet i ett raskt eskalerande tempo. Media får det dock att låta som att världen skulle gå under om konsumtion och tillväxt gick ner, när det i själva verket är precis tvärtom.

Om vi sammanfattar ovan så låter det nästan lite sjukt, psykiskt sjukt. Vi ägnar oss åt ett beteende som inte bara är kortsiktigt utan även förstör vår privata ekonomi och tvingar oss att stressa mer samt jobba hårdare, bara för att kunna fortsätta som vi gör och i slutänden förstöra hela grunden för vår existens, det vill säga vår planet. Därför tror jag att den terapi människor runt om i västvärlden är i störst behov av just nu är just den vi kan få från konsumtionspsykologen.

Om du hade en alldeles egen konsumtionspsykolog sittandes hemma i din soffa, vad tror du då att hen och du skulle diskutera?

Varning för permanenta att-göra-saker

6 svar

Det finns många sätt att påminna sig själv om saker man borde göra. Du kan använda dig av en analog eller digital att-göra-lista, knyta en rosett kring fingret, sätta upp en post-it-lapp eller bara lägga fram saken som kräver handling på lämpligt ställe där du kan vara säker på att se eller snubbla över den varje gång du rör dig i hemmet.

Den sista metoden, som vi valt att kalla att-göra-saker, använder vi (Herr och Fru Minimalist) oss båda av då och då i hemmet. Den är utmärkt när den fungerar, till exempel kan du ställa fram ett glas vatten på köksbordet på kvällen för att komma ihåg att dricka detta det första du gör morgonen därpå, ställa datorväskan i hallen så att du får med den till jobbet eller varför inte klassikern att ställa soppåsen vid dörren så att nästa person som lämnar hemmet tar hand om den.

Problem med att-göra-saker uppstår då det finns en obalans mellan ambition och ork alternativt då en att-göra-sak helt enkelt inte är prioriterad. Då riskerar denna att bli en permanent installation i hemmet vilken stjäl din uppmärksamhet de första 50 gångerna du går förbi den för att därefter bli osynlig och riskera att bli kvar under oöverskådlig tid.

Typiska exempel i vårt hem är saker som är på väg ut ur hemmet med en välgörenhetsorganisation som slutdestination. Eftersom välgörenhetsorganisationer inte är något vi normalt passerar i vardagen kan gåvorna bli kvar i hallen på tok för länge. Samma gäller högar av tidningar som vi planerar att läsa men som ofta blir liggande.

De lösningar vi själva har funnit som fungerar bäst för oss är att planera in tid för åtgärd i kalendern alternativt gömma undan alla att-göra-saker på ett diskretare ställe men se till att batch-behandla dessa. Detta kräver dock oftast att vi planera in åtgärden som en aktivitet i kalendern alternativt i digitala att-göra-listan.

Har du några intressanta eller roliga exempel på permanenta att-göra-saker i ditt hem som legat alldeles för länge? Vad har du för tips för att undvika långvariga att-göra-saker?

Shoppingkatalysatorn

3 svar

Har du en vän eller bekant som älskar att shoppa och som dessutom får dig att göra lite mindre genomtänkta köp än vanligt när ni umgås tillsammans i gallerieror, butiker och motsvarande? Då kanske vi precis har identifiera något så lömskt som en ”shoppingkatalysator” in din bekantskapskrets.

Innan jag berättar mer om shoppingkatalysatorn så är det på sin plats att introducera den vanligaste användningen av ordet katalysator. En katalysator är ett ämne som utan att själv förbrukas accelererar en kemisk reaktionen så att den kan utföras vid lägre temperatur och tryck än normalt.

En shoppingkatalysator däremot är inte ett ämne utan en person som, utan att nödvändigtvis förbruka eget kapital, faciliterar och accelererar shoppingprocessen hos någon annan genom att få personen ifråga att shoppa vid lägre lust och behov än normalt.

Shoppingkatalysatorn får en kick både av att se och påverka andra att spendera sina pengar. Detta sker oftast genom att påverka andras sinnesstämning genom att undanröja logiska motargument och samtidigt kasta ur sig 1001 emotionella argument för konsumtion av saken ni just fått syn på i butiken. Till exempel komplimanger eller argument som att du förtjänar att unna dig på grund av anledning A eller ursäkt B.

Så hur hanterar du en shoppingkatalysator? Jo, du ser till att vara medveten om att du umgås med en sådan och ser samtidigt till att enbart shoppa baserat på konkreta behov. Den enda nackdelen är att shoppingkatalysatorn kanske inte blir lika intresserad av att umgås längre då ni plötsligt förlorat er gemensamma nämnare, nämligen kärleken till ansvarslös shopping.

Har du en shoppingkatalysator i din bekantskapskrets? Om så är fallet, vad har personen i så fall fått dig att köpa för dumheter? :)

Minimalisterna

En blogg om vår väg mot ett enklare och mer harmoniskt liv med minimalism.

Författararkiv: Herr Minimalist

Extrem minimalism och maximalism

Organisera inte det du kan rensa bort

Bloggourmet eller hetsläsare?

Underhålla och reparera prylar

Konsumtionspsykologen

Varning för permanenta att-göra-saker

Shoppingkatalysatorn

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg: