Hur många somrar får vi ihop med våra barn? Rent krasst har vi förmodligen bara omkring 18 somrar att uppleva tillsammans från det att barnen föds. Jag upplever redan att de somrarna går väldigt fort. Var tog våra tre första somrar med Storasyster vägen? Har vi verkligen tagit vara på dem på bästa sätt?
De flesta som har barn kan skriva under på att tiden går snabbare sedan man fick barn. Å ena sidan kan det upplevas som att livet stannar upp, vissa aktiviteter sätts på hold under småbarnsåren, och helt nya tar stor plats. Men dagarna summeras fort till månader som blir till år som plötsligt springer iväg!
Det här är Lillebrors andra sommar i minimalistfamiljen och Storasysters tredje. Tredje!? Var tar åren vägen, vi skulle ju bo utanför stan, i villaområde och ha trädgård redan när hon var liten bebis, nu är hon snart en stor (ok allt är relativt) tjej. :)
Det har redan gått ett år sedan den här bilden togs. Storasyster i ena handen och Lillebror på armen.
Om somrarna går fort nu, hur fort ska de inte gå när barnen är mer självständiga och har egna aktiviteter och agendor att ta hänsyn till? Jag inser att jag vill kunna ta långa sommarlov med barnen för att njuta maximalt tillsammans. Inte jobba hårt in i det sista, ta 4 veckors mer eller mindre intensiv semester och sedan på’et igen. De senaste tre somrarna har någon av oss varit föräldraledig, så vi har haft ganska långa somrar tillsammans. Och jag har jobbat deltid det senaste halvåret. Ändå känner jag att jag måste bli bättre på att ta vara på tiden med barnen, medan de är just barn.
Vad jag önskar göra mer tillsammans med barnen dessa 18 somrar:
- Tid tillsammans. Jag vill prioritera att vi tar oss tid att vara långlediga tillsammans. Det behöver inte nödvändigtvis ske på sommaren, men för oss vuxna är det enklast att ta sammanhängande långledighet under sommarmånaderna, och dessutom är det oftast trevligare väder för utflykter.
- Vara utomhus. Vi tycker om att vara utomhus och vill vara det ändå mer. Kanske beror det delvis på att vår lilla 2a på 60 kvm snabbt känns trång när hela familjen är hemma en hel dag. Äta frukost utomhus eller take away-middag i parken, fjällvandra eller gå i skogen, besöka nya lekparker, hänga i släktingars villaträdgårdar eller i vänners sommarstuga.
- Göra något nytt. Att våga testa nya saker ger allt som oftast mer energi än det tar. Samt ger nya minnen och upplevelser som utvecklar familjen tillsammans. I år blir det en stuga i Orsa Grönklitt för vår del, nästa år kanske barnen är redo för enklare fjällvandring eller en traditionell svensk nöjespark.
- Vara närvarande. Vara här och nu med barnen. Inte fastna bakom låtsaslivet i skärmen. Det är inte helt enkelt alla gånger, men jag vill och får anledning att öva varje dag. Och det du gör mer av blir du sakta men säkert bättre på. Jag vill njuta av det lilla, se barnen upptäcka livet och allt det vackra som finns omkring oss, för barn är otroligt bra på att se vackra saker i vardagen som vi vuxna tar för givet.
- Involvera barnen. När barnen blir större och har åsikter om vad de vill att vi ska göra, vill vi kunna säga – Ja det gör vi! Inte känna att tidsbrist, pengabrist eller vårt redan späckade semesterschema stoppar deras initiativ. Vi vill få barnen delaktiga i planeringen i vad vi ska göra tillsammans.
Även om det å ena sidan känns avlägset nu, så vet jag att dagen om 15, 18 eller 20 somrar kommer komma fortare än jag själv önskar. Dagen då barnen har egna sommarplaner och inte längre vill vara med och planera vår gemensamma sommar längre. Dagen då vi använt upp våra gemensamma somrar. Dagen då vi bara har minnena från somrarna med barnen kvar. Minnena av hur vi gjorde det allra bästa och mesta med våra somrar tillsammans.
Vad vill du göra mer av under dina somrar med barnen?
Varför väljer någon att kalla sig minimalist och agera därefter? Är det en motreaktion mot allmän överstimulans och stress? Erbjuder personens ansträngda ekonomi egentligen inte något alternativ? Eller är det för att personen i fråga i själva verket är en rasande pedant?