Årsarkiv: 2014

Vad pysslar du med?

Sticka, virka, sy, rita, måla, klippa och klistra. För många är pyssel minst lika rogivande som att läsa en bok eller se en film. Men går liknande intressen att kombinera med minimalism?

Jag ser idag inte mig själv som någon pysslare, men när jag tittar i backspegeln tycks jag ändå ha varit en. Som liten broderade jag korsstygnstavlor och gav bort i julklapp till mormor och farmor. På den tiden man framkallade foton i större utsträckning än idag skapade jag scrapbook-album och på gymnasiet sydde jag om kläder för att göra dem mer personliga.

Idag har jag dock inte kvar några spår av mina broderier, fotona förvaras mestadels digitalt och någon symaskin äger jag inte sedan mitt behov av att bära annorlunda kläder gått över. Bara för att något var ett stort intresse tidigare i livet så måste man inte behålla alla relaterade prylar för all framtid. 

Och i likhet med att det sällan är optimalt att hålla på med för många olika typer av sporter och fritidsintressen parallellt så anser jag att du på samma sätt bör fundera över vilken typ av pyssel du vill lägga ner tid, pengar, plats och utrustning på. Engagerar du dig i för många områden samtidigt resulterar det ofta i att inget av dessa får tillräckligt med tid eller fokus.

I många fall är det dock inte råmaterialet till pysslet som är boven i dramat, utan själva resultaten. Vem behöver ytterligare en halsduk, raggsockor eller tavla i hemmet? Om just stickning är det stora intresset går det säkert att skänka till välgörenhetsorganisationer i din stad, eller exempelvis Hjälpstickan som endast tar emot stickade gåvor.

Så visst går pyssel ihop med minimalism, om det skänker glädje och harmoni till ditt liv fyller det en viktig funktion. Jag gjorde exempelvis en inbjudan till 30-årsfest med tema huvudbonad med ytterst få verktyg här om dagen bara för att det var roligt och avkopplande (se bild). Men våga välja bort, rensa och prioritera även bland pysslet, både vad gäller det du skapar som vilka resultat du behåller.

Vad tycker du om att pyssla med och vad förvarar du för pyssel där hemma?

Herr Minimalists Skor

Skorensning från ett manligt perspektiv

Det här är mitt (Herr Minimalists) första inlägg i en serie där jag inventerar hela min garderob med avsikt att identifiera redundans samt eventuella förbisedda behov. Tanken är att arbeta igenom hela garderoben i ordningen skor, vardagskläder, träningskläder, ytterkläder och sist underkläder.

Mitt taktik är att plocka fram allt jag äger inom respektive kategori och analysera plagg för plagg utifrån vilka tillfällen samt hur ofta jag använder dessa. Därefter rensar jag enligt de fyra s:en det vill säga spara, sälja, skänka och slänga.

Det här är något som jag sett fram emot att göra ett bra tag så för mig kommer det här bli jätteroligt och förhoppningsvis blir det även småintressant och tankeväckande för dig med. ;)

  • Vandringskängor. Rejäla Haglöfs-kängor i läder. Dessa används vid ett par tillfällen per år vid exempelvis fjällvandringar och vintersemestrar då de är oumbärliga. Dessa behåller jag.
  • Vandringsskor. Låga men rejäla Merell-skor köpta i New York för ett par år sedan till ett mycket bra pris men utan något konkret behov. Därav blev de bara använda ett fåtal gånger för att sedan stå orörda. Dessa försöker jag sälja.
  • Vår-, höst- och vinterkängor. Tunnare Timberland-kängor i läder som används varje höst, vinter och vår så fort det börjar bli lite blött och kallt. Dessa behåller jag.
  • Finskor. Svarta läderskor som används dagligen på kontoret när Timberland-kängorna inte längre behövs, samt vid festligare tillfällen. Dessa behåller jag.
  • Sneakers. Sneakers inköpta på Borneo för ett år sedan som används nästan varje ledig dag på sommaren. Jag är nöjd med både funktion och design, så dessa behåller jag.
  • Sneakers. Sneakers från Adidas inköpta i New York för ett par år sedan till ett löjligt bra pris. Ett par typiska just-in-case-skor som skulle komma till användning om någon förvarnade med att ”ta med oömma skor”, vilket naturligtvis inte har hänt de senaste åren. Dessa skänker jag bort.
  • Sneakers. Converse-sneakers som jag varit väldigt nöjd med designmässigt men kanske inte komfortmässigt eller kvalitetsmässigt. Dessa skänker jag bort.
  • Inomhusträningsskor. Ett par äldre löparskor där dämpningen blivit för dålig varefter jag numera använder dem som träningsskor på gymmet vid jobbet. Dessa behåller jag.
  • Inomhusträningsskor. Ytterligare ett par äldre löparskor där dämpningen blivit för dålig varefter jag numera använder dem som träningsskor på gymmet där vi bor. Dessa behåller jag.
  • Inomhusträningsskor. Innebandyskor som köptes för över femton år sedan när jag spelade innebandy. Sedan cirka tretton år tillbaka har jag till och från använt dem som generella inomhusträningsskor, nu håller de dock på att falla sönder. Dessa slänger jag.
  • Löparskor. Väldigt snygga, relativt nya och sköna löparskor från Asics som jag är oerhört nöjd med. Dessa använder jag vid ett par tillfällen i veckan vid löpning så dessa behåller jag.
  • Dansskor. Gamla dansskor som jag ärvde av min morfar och mest tog emot för att göra min mor glad. Jag har inte använt dem en enda gång så nu skänker jag dem vidare.

Utöver det som traditionellt kallas skor har jag även följande hobbyutrustning som eventuellt skulle kunna ses som skor eftersom jag har dem på fötterna men som jag väljer att räkna bort i sammanställningen nedan.

  • Inlines. Jag tycker att inlinesåkning är riktigt roligt och försöker åka några gånger per år då vägarna blivit sopade från vinterns sandning. Tidigare spelade jag mycket inlineshockey men det är jag numera för gammal (läs feg) för. Dessa behåller jag.
  • Skridskor. Dessa har jag inte använt på flera år så i praktiken borde jag kunna rensa bort alternativt byta ut dem mot ett par långfärdsskridskor som jag är mer sugen på. Jag är dock inte riktigt redo att ta det steget än då jag fortfarande hoppas på att komma iväg till hockeyrinken med vännerna vid tillfälle. Jag behåller dessa tills vidare.
  • Längdskidpjäxor. Stabila pjäxor från Madshus som tyvärr inte används i den utsträckningen som önskas på grund av snöfattiga vintrar. Intresset för längdskidåkning är dock fortfarande stort så dessa behåller jag.
  • Badskor. Ett par riktigt billiga badskor som jag köpte i Egypten för sju år sedan inför bad på vassa klippor. Sedan dess har jag packat med dem vid såväl fjällvandringar som utlandsresor, men i praktiken aldrig använt dem. Eftersom vi i dagarna bokat semesterresa till ABC-öarna i sommar så ger jag dem en sista chans där.

Sammanfattningsvis hade jag totalt tolv par skor innan och sju par skor efter rensningen, vilket inte helt oväntat är lite färre än det antal skor som Fru Minimalist anser sig behöva enligt ett tidigare inlägg. Jag ser för tillfället inga som helst behov av ytterligare skor utan är helt nöjd med den uppsättning jag har.

Spontant tycker jag det låter mycket med sju par vardagsskor och fyra ytterligare hobbyskor men efter analysen ovan har jag insett att majoriteten av de vardagsskor som är kvar faktiskt fyller ett konkret och frekvent behov. Flera av hobbyskorna används av naturliga skäl mindre frekvent och vissa av dessa ligger däremot farligt nära att rensas ut då de i praktiken inte använts alls under de senaste åren.

Jag skulle enkelt kunna komma ner till sex par vardagsskor genom att transportera inomhusträningsskorna fram och tillbaka till jobbet, men eftersom jag redan äger två par så förenklar jag mina träningsdagar genom att ha ett par ståendes på kontoret tills vidare.

När behovsanalyserade du alla dina skor senast?

Allt från minimalister till samlare

Extrema åsikter och livsstilar väcker ofta intresse och uppmärksamhet, speciellt i olika typer av media. I Sydsvenskan har det i veckan skrivits en intressant artikelserie som sträcker sig hela vägen från extrem minimalism till extremt samlande.

Längst ner i artikeln om extrem minimalism finns faktiskt en länk till vår blogg, vilket vi så klart tycker är väldigt roligt! Ett lustigt sammanträffande var dock att innehållet i artikeln handlar om en person som bestämt sig för att leva med exakt hundra ägodelar och dagen innan artikeln publicerades lade vi av en slump upp ett inlägg där vi ifrågasätter just denna typ av minimalism.

Därför tänkte vi ta tillfället i akt och utveckla detta ytterligare. I Sydsvenskans artikel står bland annat följande: 

”Samtidigt kan den minimalistiska tillvaron leda till en del praktiska svårigheter. Att bjuda hem ett gäng vänner på middag kan vara lättare sagt än gjort om såväl köksstolar som tallrikar och bestick är utrensade.”

Det här är ett bra exempel på en av anledningarna till att vi inte förespråkar extrem minimalism. Minimalism ska inte krångla till det och göra livet svårare än det behöver vara. Vår syn är att man ska äga precis det man behöver och använder men inte mer. Har man till exempel ofta mindre grupper av vänner på besök finns det goda argument för att äga till exempel fyra till sex uppsättningar tallrikar, bestick och glas även om man kanske inte behöver sexton uppsättningar, vilket verkar vara mer regel än undantag idag.

I samma artikelserie finns en intervju med en annan person som samlar på allt från reklampennor och snusdosor till skolplanscher och djurkranier. Hemmet är långt ifrån minimalistiskt inrett vilket tilltalar ägaren med följande motivering:

”Med bara soffa och tv i vardagsrummet blir hemmet som en steril utställningslokal. Det är inget som tilltalar mig. Jag skulle nog uppleva det som ganska torftigt, det känns nästan som att personen inte brinner för något. Jag trivs när det är lite belamrat, det känns mer som ett bebott hem.”

Det här är ett bra exempel på ett klassiskt försvar mot eller missförstånd kring minimalism. Man använder sig av nackdelarna med extrem minimalism för att försvara sin extrema maximalism eller samlande. Skulle man analysera hur majoriteten av oss som strävar mot ett minimalistiskt leverne de facto lever och bor så är vår uppfattning att den bild han beskriver, det vill säga extrem minimalism, kommer att vara extremt ovanlig.

Självklart kan även ett minimalistikt hem vara mysigt inrett med ett fåtal utvalda prydnadssaker och tavlor som framhävs desto mer när det inte är proppfullt med andra saker som kämpar om uppmärksamhet och fokus. Och det är precis detta som är grundtanken med minimalism, det vill säga att framhäva det som är av värde genom att eliminera det som är onödigt.

Vi vill förresten även kort uppmärksamma Eva Maria, som brukar läsa vår blogg, som även hon var med i en egen artikel i serien och visade upp en mer balanserad bild av en vanlig familj som strävar efter att leva mer minimalistiskt. Ett klokt citat från Eva Maria som vi bara kan instämma med, får avsluta det här inlägget:

”En del tänker att de ska vara klara med utrensningen på en helg. Men man måste acceptera att det tar betydligt längre tid än så. Många prylar har det tagit flera år att samla ihop, så det är inte så konstigt att det tar tid att rensa ut.”

Fortsatt trevlig helg!

Är du redo för delningsekonomin?

Föreställ dig ett samhälle där inga verktyg samlar damm i förrådet, inga lägenheter står tomma över semestern, inga leksaker ligger och skräpar på vinden och ingen kör en tom bil några längre sträckor. Det är tanken med den snabbväxande trenden från USA som kallas delningsekonomi och som förhoppningsvis även etableras i Sverige inom en snar framtid.

Delningsekonomin och delningssamhället går ut på att människor istället för att äga eller kunna allt hyr ut och lånar både saker och kompetens.

Vi som är minimalistiskt lagda och uppväxta i villaområden där varje granne ägde ett helt arsenal av verktyg och prylar som på sin höjd användes någon gång per år och där alla dessutom skulle ha både tid och kunskap att fixa det mesta på egen hand, tycker att den här trenden är jätteintressant. Det finns enligt oss massor av positiva effekter som till exempel:

  • Minskad resursförbrukning och konsumtion, vilket såklart är miljövänligt.
  • Ökat nyttjande av olika människors specialkompetens.
  • Bredare utbud av enkla småjobb för exempelvis ungdomar och pensionärer.
  • Minskat behov av att äga prylar och stora förvaringsutrymmen.
  • Mer kontakt med sina grannar och andra nya människor.

Men om det ska fungera i praktiken så krävs det nog investeringar och förbättringar inom följande områden:

  • Förtroende att låta mer eller mindre främmande människor använda mina prylar, bo i mitt hem och köra mina dyra och personligt utvalda leksaker som bilar och båtar.
  • Hög kvalitet så att exempelvis slagborren som tidigare användes en gång vart tredje år tål att användas varje vecka.

Om trenden slår igenom ska det bli intressant att se hur företag som specialiserat sig på ett köp- och slängsamhälle eller vars affärsidé bygger på att var och en ska äga en egen uppsättning verktyg och liknande, får anpassa sina affärsmodeller.

Några intressanta exempel är företaget Vint som kopplar samman människor som vill träna med andra personer, och företaget Taskrunner som kopplar samman uppgifter som klippning av gräsmattan, hundpassning eller inoljning av staketet med ungdomar som är villiga att utföra arbetet.

Andra intressanta företag som redan sett trenden komma och med framgång anpassat sina affärsmodeller är till exempel Airbnb som gör det möjligt för människor att hyra lägenheter av varandra när de är bortresta samt företag är Toolpool och Streetbank där du kan både erbjuda utlåning och efterlysa saker du skulle vilja låna.

Vad ser du för fördelar, nackdelar och utmaningar med en delningsekonomi?

Extrem minimalism och maximalism

Minimalism kan likt många ismer som förespråkar förändring upplevas som extrem. Detta beror ofta på att det likt många ismer är de mest extrema förespråkarna som skriker högst.

Ett relaterat exempel är feminismen som i praktiken förespråkar jämställdhet mellan män och kvinnor och logiskt sett kanske borde kallas humanism eller något liknande. Men eftersom obalansen är till kvinnornas nackdel så kallas rörelsen feminism då namnet under liknande omständigheter alltid speglar gruppen som kämpar i motvind. Ytterligare ett exempel är black power-rörelsen som kämpade för jämställdhet mellan vita och svarta i USA på 60- och 70-talet. I båda fallen ovan strävas det som sagt i praktiken mot balans och inte mot en ny obalans även om namnen och ibland även retoriken kan ge sken av motsatsen.

Om vi återgår till minimalismen så fungerar det på precis samma sätt. Det vill säga minimalismen är en motreaktion mot bland annat överkonsumtion och överstimulans men står absolut inte för en rumslig och själslig tomhet utan en hållbar och harmonisk balans vad det gäller bland annat prylar, konsumtion och mentalt fokus. För att illustrera vad jag menar så tydligt som möjligt har jag skapat tre diagram nedan.

Om vi börjar med diagrammet extrem maximalism nedan så representerar det hur en väldigt stor del av jordens befolkning, och speciellt företag, beskriver sambandet mellan lycka och antalet saker, åtaganden och intressen; mer av allt leder till ökad harmoni och lycka.

Extrem Maximalism

Ett typiskt exempel är personen som tror att de äntligen ska bli lyckliga bara de har en snabbare bil, en ändå högre lön eller en exklusivare garderob. Motivationen är med andra ord inte förankrad i konkreta behov utan driven av till exempel prestige, emotionella kickar eller rädsla.

Diagrammet extrem minimalism representerar däremot hur många offentliga minimalister beskriver sambandet mellan lycka och antalet saker, åtaganden och intressen; minimalt av allt leder till ökad harmoni och lycka.

extrem_minimalism

Ett typiskt exempel är personen som försöker leva med totalt 100 saker, enbart använda 33 klädesplagg i tre månader eller rensa ut en sak varje dag under ett helt år. Motivation är med andra ord även här inte förankrade i konkreta behov utan driven av till exempel tävling, en önskan att synas eller emotionella kickar.

Det tredje exemplet representerar vår syn på minimalism och sambandet mellan lycka och antalet saker, åtaganden och intressen; en balans där varken mer eller mindre ökar harmonin och lyckan.

Lagom Minimalism

Exakt var balansen ligger varierar från person till person och utmaningen är att hitta sin egen balans utifrån sina omständigheter. En flerbarnsfamilj, ett sambopar eller en storstadssingel har väldigt olika förutsättning och behov men kan ändå hitta sin unika form av minimalism.

Vad som till slut förenar oss minimalister världen över är oftast insikten om att varken mer, men inte heller alltid mindre, är bättre samt vetskapen om de många oväntade värden som ger sig till känna då konsumtion, onödiga prylar och allmän överstimulans inte längre är huvudfokus i livet.

Sträck på dig!

Vi är halvvägs in i mars månad och jag kämpar på med utmaningen att fokusera på hållningen. De delar av min taktik som fungerat bäst är att träna ryggövningar på gymmet och arbeta stående vid skrivbordet en halvtimme på morgonen och en halvtimme på eftermiddagen. Ibland blir det till och med längre av bara farten.

Efter en dryg vecka kände jag mig trött och hade lätt molande värk i nedre delen av ryggen, som kanske berodde på min nya hållning, men som sen gick över. I övrigt känns det enbart bra och mitt mantra ”rak i ryggen, lätt spänd mage och bak med axlarna” hjälper mig att fokusera om på hållningen när det behövs under dagen.

Jag läste förresten på en hemsida att man för att lyckas med bra hållning ska tänka sig att man blir filmad dygnet runt av sin drömpartner, framtida arbetsgivare eller någon annan viktig person. Då vill man så klart visa sig från sin bästa sida med bra hållning.

Ett annat tips är att skapa en trigger. Ett typiskt exempel är att varje gång man går igenom en dörröppning, tar i ett handtag eller något liknande påminner sig själv om hållningen. Jag tänkte försöka använda mig av dörröppnings-triggern resten av månaden eftersom jag precis som de flesta andra går igenom ett flertal sådana under en vanlig arbetsdag. 

Min förhoppning är att om jag fortsätter göra övningarna ovan resten av månaden ska ha förankrat och etablerat en naturligt vacker hållning framöver.

Hur går det för dig med månadsutmaningen? Eller har du kanske någon annan utmaning som du kämpar med?

Organisera inte det du kan rensa bort

Vad innebär det i praktiken då du städar och rensar? Betyder det att du utvärderar dina saker utifrån den funktion och det värde de tillför i ditt liv och gör en plan för hur du ska göra dig av med det som inte platsar? Eller innebär det att du oavsett behov sparar i stort sett allt och istället optimerar kategorisering och förvaring?

Historiskt sett har det senare alternativet varit en korrekt beskrivning av min process. Visst har mitt boende blivit rent och ytor avplockade men det som oftast fått mig att verkligen göra mig av med prylar har varit om de gått sönder och därmed blivit obrukbara.

Om vi utgår från de fyra s:en vi använder vid rensning så har jag hoppat över den inledande behovsanalysen som kunnat resultera i den jobbiga slutsatsen att jag inte längre behöver något och därmed som nästa steg borde sälja, skänka eller slänga. Istället har jag landat direkt i den betydligt lättare åtgärden spara och har därefter fokuserat på att optimera den processen.

Närmsta metafor till hands är ett trasigt Tetris där själva boendet inklusive vind, förråd och garage är spelplanen och där mina existerande prylar och inköp är pusselbitar som hela tiden trillar ned men där ingenting försvinner oavsett hur optimalt jag strukturerar dessa. Förr eller senare blir situationen ohållbar och då flyttar de flesta till ett större boende alternativt får medverka i tv-programmet hoarders. Game Over. ;)

Det luriga med att organisera, strukturera och köpa snygga praktiska förvaringshjälpmedel är att det ger en positiv känsla av att vara produktiv och åstadkomma något bra. Detta fungerar som effektiva skygglappar mot nackdelarna med beteendet. I praktiken är det omedvetna organiserandet oftast bara en form av väl kamouflerad prokrastinering som i längden riskerar att göra bostaden till en onödigt dyr förvaringslokal.

Sammanfattningsvis tycker jag att organisering och förvarning ska användas till att göra det så lätt som möjligt att hitta det du verkligen behöver, istället för att på effektivaste sätt gömma undan det som du egentligen inte behöver. Onödiga saker behöver inte en snyggare förpackning utan ett nytt hem alternativt en värdig sista vila, helst i form av återvinning.