En av de få gånger då jag och Fru Minimalist inte haft samma värderingar och råkat i luven på varandra var i början av 2013, några månader innan vi startade bloggen, och hade en diskussion kring ett framtida gemensamt datorköp.
Min gamla trotjänare till stationära dator hade relativt nyligen självdött och Fru Minimalists gamla surdeg till dator var både långsam och utan fungerande batteri. Vi började båda bli hjärtligt trötta på att släpa hem jobbdatorerna var och varannan kväll som temporär lösning. Dock visade det sig att Fru Minimalist ville ha en billig och nätt laptop medan jag ville ha en kraftfull stationär dator men en stor extern skärm, tangentbord och mus.
Min tanke var att den nya datorn skulle vara väl tilltagen prestandamässigt och räcka många år samt att jag skulle kunna redigera bilder och eventuellt spela datorspel på den någon gång då och då. Fru Minimalists tanke var primärt att surfa, blogga och sköta diverse andra vardagliga ärenden på datorn, men givetvis med god prestanda, kvalitet och hållbarhet i åtanke.
Det roliga är att vi verkligen inte kunde enas om en lösning och först i november samma år hittade vi en lösning vi båda kunde acceptera i form av en kraftfull MacBook Pro. Den hade en tillräckligt stor skärm, skönt tangentbord och bra prestanda för mina behov, och var samtidigt tillräckligt nätt för Fru Minimalist, om än lite dyr utifrån hennes behov. Och kanske allra viktigast; jag hade insett att jag nog inte ville lägga så mycket tid på datorspel att datorköpet behövde anpassas utifrån det behovet.
Så här i efterhand är jag otroligt glad över att vi till slut skaffade MacBooken och kan verkligen inte förstå hur jag kunde propsa på att äga en stationär, skrymmande, högljudd och högst sannolikt ful PC-maskin.
Sammanfattningsvis tycker jag det är fascinerande vad prioriteringar kan förändras över tiden. Händelsen påminner mig om att vägen mot minimalism sällan är rak och självklar. Exempelvis kan saker som kändes givna och viktiga att spara för något år sedan nu med lätthet rensas ut. Vi kommer ständigt till nya insikter, får andra prioriteringar och syn på saker vilket gör minimalism till en fantastisk och intressant resa som aldrig tar slut. Att numera tänka igenom varje inköp oerhört noggrant gör visserligen att det ibland tar tid innan köpet blir av, men å andra sidan blir vi allt som oftast riktigt nöjda med sakerna som kommer in i vårt hem, precis som i fallet med MacBooken.
Har du något exempel där du verkligen förändrat dina värderingar över tid?