För dig som missade magasinet Caminos stora hållbarhetsdag – Framtiden är enkel, finns de flesta programpunkter nu att se på UR Play. Hur påverkas individen, företag och organisationer om allt fler anammar en minimalistisk livsstil och minskad konsumtion? En inspirerande dag om minimalism sett ur flera olika synvinklar.
Du hittar tv-programmet här och även här.
Minimalistgurun Joshua Beckers föreläsning var en av hållbarhetsdagens höjdpunkter, nu har även du som missade dagen chans att se den!
Som föräldraledig hemmavid har jag hittat tillbaka till att baka bröd. Det går i perioder båda vad jag bakar och hur ofta. Ibland finns det nybakat bröd så gott som varje helg i flera veckor till Herr Minimalists stora glädje, men däremellan kan det bli långa bakuppehåll.
Plötsligt när jag skulle baka en limpa i brödform, slog det mig att den glatta ytan i flera av våra bakformar kanske innehöll något onaturligt och mer eller mindre farligt material. På återförsäljarens produktsida på nätet framgick inte materialet, så jag mailade och frågade. Mailsvaret gav sitt tydliga svar:
Samtliga fem formar som du frågar om är tillverkade i stålplåt och har non-stickbeläggning. Non-stickbeläggning är detsamma som teflon.
Teflon är egentligen ett varumärke för bland annat flourplasten PTFE (polytetrafloureten) som gör ytan hal samt temperatur- och kemikaliebeständig. Vi har tidigare gjort oss av med alla våra teflonstekpannor och därför kändes det nu självklart att även göra sig av med dessa bakformar med teflonbeläggning. Fem olika bakformar samt en pajform av samma material fick därför lämna hemmet, bakformarna är de som syns på bilden till blogginlägget.
Efter lite googling insåg jag att även vår ugnsduk som vi då och då använder istället för bakplåtspapper innehåller nonstickbeläggning och därmed teflon. Även denna fick nu lämna hemmet även om det tar emot att slänga den i soporna då teflon inte är nedbrytningsbart.
Nu är jag ute efter en alternativ brödform av bättre material, övriga utrensade bakformar liksom pajformen med teflon låter jag bli att ersätta tills vidare. Upptäcker jag ett upprepat konkret behov som inte fylls av något redan befintligt alternativ i köket får jag leta miljövänliga alternativ då. Kanske kan loppis vara ett bra ställe att hitta alternativa bakformar utan teflon.
Har du fler tips på produkter i hemmet med nonstickbeläggning/teflon eller där andra farliga kemikalier kan gömma sig?
Ett normalstort påskägg innehåller i genomsnitt drygt 50 sockerbitar. Ha då i åtanke att flertalet barn får mer än ett påskägg under bara ett par dagar. Det finns dock alternativ och betydligt bättre saker att lägga i påskägget än socker.
Förra året kring påsk tipsade vi om att ge bort kycklingar i påskägget. I och med att vi själva fått barn i år kör vi på ett mer barnvänligt tema på innehållet. Nedan finner du tips på gåvor av förbrukningskaraktär som du kan lägga i påskäggen istället för godis. Om barnen är så pass stora att de förväntar sig godis i påskäggen kan du lägga i ett par bitar, men utöver det förslagsvis någon av nedanstående förbrukningsvaror eller upplevelser.
Tåg till tågbanan, bil till bilbanan, duplo/lego eller en liten bok är också lämpliga utifrån storlek, men då talar vi inte längre om minimalistiska förbrukningsvaror. :)
Vad är ditt bästa tips för att fylla ett påskägg till barn?
Då var det är dags för mars månads balansräkning över vad som införskaffats och rensats ut under månaden. Totalt har vi gjort oss av med 39 och införskaffat 4 saker denna månad.
Parentesen efter respektive sak visar om vi gjort oss av med något (-) eller på ett eller annat sätt fått in en flera nya saker (+) i våra liv.
Längst ned skriver vi oftast en motivering för eventuella inköp samt även en kommentar kring vissa av de prylar vi gjort oss av med.
Herr Minimalist
Fru Minimalist
Bebis Minimalist
Minimalisterna (gemensamt)
Kommentarer Herr Minimalist
Jag gjorde mig äntligen av med flera prettoböcker med imponerande titlar och relativt intressant innehåll vilka jag innerst inne vetat med mig att jag aldrig kommer sätta mig ned och läsa men som ändå var lite häftigt att ha i bokhyllan. Inte minst för att flera av dem var ganska dekorativa. Det som avgjorde beslutet var att jag efter Bebis Minimalists ankomst insett hur otroligt lite tid jag kommer ha slösa bort på oprioriterad läsning de närmsta tjugo åren. ;)
Jag valde att äntligen köpa mig en Houdini Power Jacket utan luva som jag suktat på i säkert över ett år då den äntligen kom i ”rätt” färg dvs marinblå. Då spelade det ingen större roll att den är lite dyr då den inte bara är snygg utan även håller hög kvalitet, är läskigt praktiskt och passar in i min garderob i övrigt. Jag bor numera all min lediga tid i min nya Houdini. :)
Kommentarer Fru Minimalist
Garderobsrensningen har tagit fart på allvar vilket syns på utlistan denna månad.
Under graviditeten lovade jag mig själv ett par nya träningsskor för gymmet när det var dags att åter ta upp träningen efter förlossningen. Det är dem du ser på bilden till inlägget. De tidigare har jag haft sedan gymnasiet (!) och de luktade som du kan föreställa dig att träningsskor som använts 2-3 gånger i veckan i 12-13 års tid gör, och började dessutom gå sönder på sina ställen. Dessa skor är av samma modell som de skor jag använder som sneakers på sommaren, fast då i en vit version som du kan se bild på i inlägget in och ut augusti 2014, ett tecken på ett väldigt bra köp när man köper samma modell två gånger. :)
Kommentarer Bebis Minimalist
Bebis minimalist har inte shoppat alls denna månad och därmed haft sin första ”nolla”.
Kommentarer Minimalisterna (gemensamt)
I takt med att garderoben minskar hos Fru Minimalist kan även antalet galgar i hemmet minskas ner. Några kökshanddukar fick ge vika för att istället klippas i mindre bitar och användas vid putsning av fönstren.
För prylar vi använder i princip dagligen, som nycklar, plånbok och hörlurar etc, har vi skapat varsin hylla i vår bokhylla där dessa prylar förvaras. På så vis slipper vi se prylarna när vi inte använder dem men har fortfarande stenkoll på var de är då vi behöver dem eller till exempel ska lämna hemmet. Vi kallar detta ställe för en återsamlingsplats för dagliga prylar (bild finns på länken till inlägget för den nyfikne).
En lika frekvent använd plats i hemmet är vår laddningsstation. Detta är ett ställe vid ett av fönstren i vårt vardagsrum nära vårt skrivbord, där vi samlat alla våra vanligast förekommande laddningssladdar. I vårt fall sladdar till två olika modeller av Iphone, en Ipad, Kindle samt hörlurar. Du ser hur laddningsstationen kan se ut på bilden till inlägget.
Genom att ha en gemensam laddningsstation behöver vi aldrig fundera över var någon laddare befinner sig eftersom vi alltid låter dem sitta kvar i uttaget. Fönsterbläcket vid laddningsstationen blir också ett naturligt ställe att lägga mobilerna på under dagen när de används mer eller mindre frekvent, och därav inte ligger på återsamlingsplatsen. Det är även här som mobilerna förvaras under natten då de vanligtvis ligger på laddning, och eftersom vi inte vill ha den typen av elektronik i sovrummet.
Laddningsstationen har flera fördelar som liknar återsamlingsplatsens:
Vi har redan börjat klura på hur vi ska lösa laddningsstationen när bebis minimalist börjar krypa och vill stoppa fingrarna i alla hål och dra i alla lösa sladdar. Kanske får vi ha den bakom skrivbordet istället. Tips mottages gärna! :)
Har du någon plats i hemmet där du samlar din och familjens laddare eller annan elektronik?
Det var natten till den 16 juni 2012. Det var mörkt och lite småkyligt men jag var taggad. Jag lämnade Herr Minimalist vinkandes glatt bakom mig, tog mina första tramptag och följde det pärlband av lampor som lyste upp den annars mörka vägen. Strax efter den första pausen började eländet.
Regnet började lite trevande men inom kort stod det som spön i backen. Ett par mil senare var jag genomblöt in till underkläderna. Som ett brev på posten började kroppsdel för kroppsdel att domna bort av kombinationen kyla, väta och vind. Kroppen blev en stelfrusen klump, händerna kunde inte längre växla och skulle jag behövt panikbromsa hade det kunnat sluta illa. Jag hackade tänder i takt med det smattrande regnet.
Jag ringde Herr Minimalist som låg och sov i vår lånade bil med modell större bagageutrymme. ”Jag åker 4 mil till, där finns ett värmetält, jag stannar där tills du kommer och hämtar mig, jag återkommer med besked när jag är där”. Jag drog på mig ett par torra strumpor jag haft i en påse i jackfickan och trampade vidare i regnet.
Jag återkom inte till Herr Minimalist förrän det var någon mil kvar till Motala och genomförandet var ett faktum. Någonstans mellan de torra strumporna och värmetältet började regnet sina och solen kika fram. Med några extra vaniljbullar och Snickers i fickorna motiverade jag mig att fortsätta och låta de värkande benen gå som i trans. Efter 30 mil rullade jag över mållinjen på Vätternrundan 2012.
Vätternrundan ska tydligen kunna vara vacker. Se soluppgången i Gränna eller Jönköping och det böljande gröna landskapet med utsikt över Vättern och Visingsö. Jag skulle verkligen vilja säga något vackert om landskapet, men jag minns inget, eller snarare såg inget. Huvudet var oftast nerborrat och smärtan i stora delar av kroppen hade tagit över.
Cykeln som jag genomförde Vätternrundan med har idag sålts och får nu göra en ny ägare glad och kommer åter att användas för sitt rätta ändamål. Den har gått ynka 100 mil, inklusive Vätternrundans 30 mil, och stått oanvänd i mina föräldrars villa i snart tre års tid. Det var dags att inse att det inom överskådlig framtid inte blir någon revansch med bättre förberedelser, förutsättningar och sluttid. Livet är inne i en ny livsfas och där ingår inte flera timmar på cykeln.
Men vi har ett minne för livet tillsammans jag och racern. Vi trotsade vädret och alldeles för få mil i benen och tog oss i mål på den Vätternrunda som flest deltagare någonsin brutit. Minnet och känslorna kring upplevelsen sitter inte i den fysiska cykeln eller i medaljen. Det sitter i huvudet. Och det är inte till salu eller på väg att rensas ut. :)
Har du något starkt minne förknippat till en pryl som du krampaktigt håller fast vid?
Det finns en modell jag gillar som ofta kallas för de fyra stadierna av kompetens. Den går ut på att kompetensutveckling sker i fyra steg eller stadier som kortfattat kan beskrivas enligt följande:
Om vi applicerar samma modell på en kortfattade beskrivning av det vi kallar minimalism så skulle samma modell kunna se ut så här:
Jag och Fru Minimalist pendlar mellan stadie 3 och 4 beroende på område och dagsform. Inom vilket stadie befinner sig din minimalism? :)