En del av det som vi räknar in i minimalism kan anses vara kontroversiellt. Det vill säga något som potentiellt strider mot politiska, samhälleliga, religiösa eller kulturella normer, värderingar, seder eller bruk. Något som kan orsaka stora motsättningar och häftiga diskussioner. Men varför blir så många provocerade?
En teori är att kontroversiella åsikter ofta ses som kritik mot just dem som anser dem kontroversiella. Om man inte direkt kan avfärda någons avvikande åsikter som rent nonsens finns det en risk att man själv har, och kanske hela livet, tänkt och agerat felaktigt. Det mentala tillstånd som uppstår i denna sitaution kallas ofta kognitiv dissonans.
När kognitiv dissonans uppstår har man två val. Man kan förändra sitt beteende alternativt förneka den insikt som ligger i kollisionskurs med sitt nuvarande beteende. Eftersom de flesta människor varken gillar att ha fel eller att genomföra större förändringar blir valet ofta förnekande och reaktionen häftig.
Ju aggressivare den åsikt som orsakar kogintiv dissonans framförs destå häftigare blir oftast även motreaktionen. Är argumentationen riktigt fundamentalistisk och åsikterna väldigt olika kan resultatet i värsta fall bli krig. Ett bra exempel är alla dess väpnade konflikter världen över orsakade av religösa meningsskiljaktigheter.
Det är en av flera anledningarna till att vi i våra inlägg anstränger oss för att inte låta nedsättande eller skapa dåligt samvete hos de läsare som väljer att inte leva på samma sätt som vi. Vi vill maximera chanserna till insikt och förändring så predikande och fördömande är garanterat en dålig strategi men samtidigt måste vi ju kunna stå för våra åsikter, vilket gör det till en balansgång.
Nu tror vi inte att vi kommer att orsaka väpnad konflikt men vi försöker trots det smeka in vår filosofi genom att sakligt, och av och till emotionellt förmedla, de personliga och globala fördelar som vi ser med en förändring i minimalistisk riktning. En helt klart klurig men rolig utmaning! :)
Men varför skapar minimalism kognitiv dissonans och upplevs som provocerande för många? Troligen av den enkla anledningen att de flesta människor faktiskt är så pass kloka att de inser att vi människor inte kan fortsätta konsumera och leva som vi göra idag men att alternativet samtidigt känns alltför utmanande, främmande och till och med skrämmande.
Tänk dig ett liv eller ändå läskigare en värld där fokus inte längre primärt kretsar kring nästa lön, konsumtion, tillväxt eller fokus på att skaffa sig personliga fördelar mot sina medmänniskor. Varken nuvarande samhällsstruktur eller ekonomiska system skulle överleva under de förutsättningarna och något helt annorlunda skulle behöva växa fram i dess plats.
Omställningen skulle troligen, precis som alla större förändringar, vara långt ifrån smärtfri och livet efteråt skulle troligen inte vara fullt så bekvämt som det vi i västvärlden lever idag. Ett liv som bara kungligheter kunde drömma om så sent som för 100 år sedan och som majoriteten av jordens befolkning fortfarande drömmer om. Men det innebär inte att livet efter en omställning till ett mer minimailstiskt liv behöver vara sämre. Personligen tror jag att majoriteten av alla människor skulle vara både lyckligare, må fysiskt bättre och återigen se på framtiden med ökad tillförsikt. Det vill säga uppleva samma resa som vi just nu gör. :)
Vad orsakar minimalism för kognitiv dissonans hos dig?
