Vi fick en fråga på vår instagram som vi kände var så pass intressant att vi istället gör den till ett eget blogginlägg. Frågan lät ungefär så här:

”Det jag undrar är huruvida det finns en risk att jakten på minimalism – likt konsumtionshets – kan leda till en känsla av tomhet när det är färdigt? Finns det en risk att konsumtionens endorfiner ersätts av minimalismens endorfiner, så att delmålen får mer fokus än de större målen med en minimalistiskt livsstil, såsom att vara ute mer i naturen, spendera mer tid med familj och vänner etc.”

En intressant fråga som vi utläser två separata frågor i; att känna tomhet när man är färdig, respektive att fokusera på fel saker.

Vi börjar med det sistnämnda, var fokus riskerar att hamna. Jag vet att jag nämnt det i någon intervju när vi fått frågor i stil med ”finns det något negativt med minimalism och att rensa?”. Det finns en risk att det kortsiktigt blir för mycket fokus på prylar, när det du egentligen vill uppnå på lång sikt, är att inte fokusera på prylar. Utan på allt det där andra som betyder så mycket mer här i livet som exempelvis relationer, hälsa, upplevelser, intressen etc, det som många strävar efter att få mer av genom just prylbantning och minimalism.

Förmodligen är risken störst för felaktigt fokus när du nyligen kommit igång med rensningen, fått momentum, får de endorfiner eller kanske dopaminkickar av att rensa istället för att konsumera, och samtidigt har mycket kvar att rensa bland. Samma fenomen kan infinna sig när du blir ”hooked” på ett projekt, en arbetsuppgift, en diet eller ny träningsform. I takt med att rensningen tar sig mer normala ”proportioner” och minimalism mer av en livsstil, så kommer fokuset på prylar att avta och allt det där andra får tar allt större plats. 

Den andra delen av frågan berör risken för att känna tomhet när man är färdigrensad. Vi har rensat i drygt fyra år och känner oss inte alls färdiga med varken rensning eller minimalism. :) Minimalism anser vi är så mycket mer än bara rensning och inget du blir helt färdig med.

Visst kan du bli färdig så tillvida att du har dina värderingar klara för dig, har rensat ut prylar inom ett visst område så att du bara har det du verkligen behöver kvar. Men minimalism är en pågående process, som att skala en lök lager för lager. Med tiden kommer du med största sannolikhet att kunna rensa ut saker som tidigare var oumbärligt för dig och som du var övertygad om att du behövde behålla.

Likaså utvecklas du förhoppningsvis med tiden och livet förändras. Nya intressen uppstår, andra försvinner. Barn kanske tillkommer, eller växer upp, eller flyttar ut. Omvärlden förändras, nya intryck och saker försöker tränga sig in i ditt hem, pocka på ditt fokus och ibland din plånbok. Det är så det ska vara och inget vi fullt ut kan göra något åt, men minimalism kan hjälpa dig att fokusera på det som verkligen betyder något för just dig.

Minimalism spänner över så många fler områden än bara saker och kläder; digitalt, åtaganden, ekonomi, relationer. Känner du dig ”klar” och ”tom” efter att ha rensat ett tag, så finns det andra områden att titta på och försöka värdeoptimera.

Minimalism handlar i grund och botten väldigt mycket om just värdeoptimering inom livets olika områden. Göra sig av med det överflödiga som inte skapar värde, för att ha kvar bara det värdefulla. Och att den minskningen på flera olika områden förhoppningsvis genererar mer tid över till det som du verkligen vill göra, kanske vara ute i naturen, träna eller spendera mer tid med vänner och familj.

Hur tänker du eller hur har du upplevt dessa två delar; att jakten på minimalism kan skapa en slags tomhet när du börjar bli klar? Eller att fokuset hamnar på fel saker?