Ibland tror andra att leva minimalistisk och enklare innebär att leva väldigt spartanskt och begränsande. Att man exempelvis måste leva med max 100 saker eller på minsta möjliga antal kvadratmeter. När det egentligen handlar om att leva med det som är viktigast för var och en, och låta minimalismen förenkla livet, inte försvåra det.
Visst finns det minimalister som fokuserar på att leva med ett specifikt antal saker, eller som vill kunna bära med sig alla sina tillhörigheter i ett par väskor. Men de flesta av oss minimalister är nöjda med att leva med färre saker än vi hade tidigare. Beroende på familjestorlek, minimalistisk syn, fas i livet, med mera, kommer du antingen ha fler eller färre prylar än din minimalistiska vän.
Att leva med färre prylar är inte en tävling där den som har minst prylar när hen dör vinner. Syftet med att förenkla och rensa ut mindre viktiga saker, är att skapa tid och utrymme att använda och uppskatta det som betyder allra mest. Att reducera distraktioner och göra det lättare att fokusera på det väsentliga i just ditt liv.
När du börjar fokusera på det som är viktigt för just dig, kan du lära dig mer om dig själv. De prylar du väljer att behålla speglar vem du är som person och vad du tycker om. Du är inte dina prylar, men de bidrar till bilden av och berättelsen om dig. I vårt hem har vi exempelvis tavlor på väggarna, gjorda av foton från ett par av våra resor, vilket dels ger en bild av vad vi gillar, men också ger oss fina minnen varje gång vi tittar på dem. Och brinner du för hemmaträning kommer du förmodligen ha fler träningsprylar i hemmet än någon som har motsvarande förkärlek till att baka surdegsbröd.
Kom ihåg att det är ett stort hopp från allting till ingenting, från alla saker till inga saker, med väldigt många stopp emellan. Välj det stopp som passar dig bäst, vilket kan variera med tiden och livets faser.
Skulle du själv titulera dig minimalist, varför/varför inte?