Författararkiv: Fru Minimalist

Allt eller inget

Ibland tror andra att leva minimalistisk och enklare innebär att leva väldigt spartanskt och begränsande. Att man exempelvis måste leva med max 100 saker eller på minsta möjliga antal kvadratmeter. När det egentligen handlar om att leva med det som är viktigast för var och en, och låta minimalismen förenkla livet, inte försvåra det.

Visst finns det minimalister som fokuserar på att leva med ett specifikt antal saker, eller som vill kunna bära med sig alla sina tillhörigheter i ett par väskor. Men de flesta av oss minimalister är nöjda med att leva med färre saker än vi hade tidigare. Beroende på familjestorlek, minimalistisk syn, fas i livet, med mera, kommer du antingen ha fler eller färre prylar än din minimalistiska vän.

Att leva med färre prylar är inte en tävling där den som har minst prylar när hen dör vinner. Syftet med att förenkla och rensa ut mindre viktiga saker, är att skapa tid och utrymme att använda och uppskatta det som betyder allra mest. Att reducera distraktioner och göra det lättare att fokusera på det väsentliga i just ditt liv.

När du börjar fokusera på det som är viktigt för just dig, kan du lära dig mer om dig själv. De prylar du väljer att behålla speglar vem du är som person och vad du tycker om. Du är inte dina prylar, men de bidrar till bilden av och berättelsen om dig. I vårt hem har vi exempelvis tavlor på väggarna, gjorda av foton från ett par av våra resor, vilket dels ger en bild av vad vi gillar, men också ger oss fina minnen varje gång vi tittar på dem. Och brinner du för hemmaträning kommer du förmodligen ha fler träningsprylar i hemmet än någon som har motsvarande förkärlek till att baka surdegsbröd.

Kom ihåg att det är ett stort hopp från allting till ingenting, från alla saker till inga saker, med väldigt många stopp emellan. Välj det stopp som passar dig bäst, vilket kan variera med tiden och livets faser.

Skulle du själv titulera dig minimalist, varför/varför inte?

Livet utan sommarjacka

Sommaren närmar sig med stormsteg och vissa dagar är det redan sommarvärme i luften vilket gör att många redan tagit fram sommarjackan. Här om dagen hittade jag en gammal jeansjacka som skulle kunna beskrivas såväl som en gammal trotjänare som ett före detta favoritplagg. Den är från märket Lee och jag har haft den i min ägo sedan tidig gymnasietid, det vill säga i ca 15 år. Det var dock flera år sedan jag rent praktiskt använde jackan eftersom den känts för kort och ”ung” i modellen. Jeansjackan lämnades nu till välgörenhet, och den påminde mig om att det faktiskt är flera år sedan jag använde sommarjacka.

Senaste sommarjackan jag minns att jag använde var en beige kavajjacka, köpt för sisådär 8 år sedan. Även den fick dock en välgörenhetsorganisation ta hand om några år senare och sedan dess har jag klarat mig utan sommarjacka. Hade vi levt på varmare breddgrader hade avsaknaden av sommarjacka kunnat bero på värmebölja halva delen av året, men att ha det som anledning i Sverige är lite väl naivt. Jag skulle inte heller säga att jag är en särskilt varmblodig typ, snarare tvärtom.

Är det kallt ute under sommarmånaderna använder jag istället min vår-/höstjacka som kan göras varmare med en tjock halsduk, och svalare genom att inte ha något halsduk alls. Jackan är av kavajmodell så den känns inte allt för höstig eller vårig en kall sommardag. Är det mer blåsigt och regnigt tar jag min skaljacka istället.

Som substitut till sommarjacka fungerar annars olika koftor eller i finare sammanhang en vanlig kavaj. På fritiden använder jag oftast en hoodie/myströja med dragkedja framtill som sommarjacka, eller en löparjacka om det är lite hurtigare sammanhang.

Behöver jag nämna att det är väldigt tomt på galgarna i vår hall när det är sommar? :)

Klarar du dig utan en sommarjacka? Varför/varför inte?

En av varje räcker

Reklammakarna vill få oss att tro att vi behöver mer och bättre saker än vi redan äger och har. Även om vi redan har en, så behöver vi en till, kanske en större, mindre, snyggare, tystare, miljövänligare eller bara i en annan färg. För att stilla ett behov vi själva inte ens visste om att vi hade. Bara för att du idag kan köpa 6 glas på Ikea för 29 kronor, innebär det inte att du behöver så många glas.

Under de år vi rensat i hemmet, har vi upptäckt flera ställen där vi haft dubbletter av saker. Vissa saker, som uppsättningar av lakan och handdukar, kan det underlätta att ha flera av. Men på många andra ställen är dubbletter eller tripletter ofta helt överflödigt, tar upp onödigt förvaringsutrymme och tillför ingenting extra som saken inte klarar av att uppfylla ensam. Det är lätt att tänka ”Om en sådan här är bra att äga, så måste det vara ändå bättre att ha två, eller ändå fler”.

På mitt jobb innan föräldraledigheten hade jag bara en penna, en klassisk blå kulspetspenna. När den tog slut köpte jag helt enkelt en ny, en in, en ut. Jag fick vara noga med att ingen tog med sig min penna från möten, vid besök vid mitt skrivbord etc. En fördel med att bara ha en penna var att jag omedelbart lade märke till om den var borta.

Det finns flera fördelar med att inte ha dubbletter utan bara äga en av varje:

  • Du har större möjlighet att bara äga kvalitativa saker.
  • Du tar bättre hand om saken.
  • Du har bara din absoluta favorit av varje sak.
  • Du har färre saker att hålla reda på, plocka undan, organisera etc.
  • Du använder ändå vanligtvis bara den du gillar bäst.
  • Du sparar pengar.

Vi är inte i närheten av buddismens munkar som bara har en skål ur vilken de äter alla dagens måltider. Men här är några saker i hemmet som vi enbart äger en av, där många familjer i vår omgivning har två eller flera:

  • Dator
  • TV
  • Kamera
  • Köksredskap (en stekspade, en soppslev, en visp…)
  • Linjal
  • Svart klänning

Storlek på familj, intressen och bostad spelar naturligtvis in på vad som är praktiskt möjligt att enbart ha en av. Minimalism ska underlätta din vardag och ditt liv, inte försvåra det.

Vad äger du bara en av som många i din närhet har dubbletter eller ändå fler av?

Noll in, en ut?

Här om veckan skrev Herr Minimalist om hur han köpt en ny skjorta som ersatt en identisk i färg och modell, men som slitits ut. Herr Minimalist garderob är redan minimalistisk, vilket du kan se i blogginlägget Rensning av vardagskläder från ett manligt perspektiv, därav är det hyfsat enkelt för honom att göra dessa ”en in, en ut”.

Själv fick jag en liknande impuls att göra en ”en in, en ut”, då jag här om dagen rensade ut några löparstrumpor som inte längre höll måttet och tyckte mig behöva ersätta dessa. I samma veva fick jag ett mail med erbjudande från en träningsbutik online där jag tidigare shoppat, om att köpa valfritt träningsplagg till rabatt. Nu när jag äntligen kommit igång lite smått med löpningen efter graviditeten var det som ett, eller flera, tecken på att det var meningen att jag skulle konsumera. Eller höll jag på att lura mig själv med en romantiserad behovsanalys?

Innan något köp ägt rum tog jag mitt förnuft till fånga genom att ställa mig själv följande frågor:
Hur många löparstrumpor äger jag redan?
Jag räknade efter och fann tio par.
Hur många gånger i veckan tränar jag löpning?
Cirka två.
Hur ofta tvättar vi denna typ av tvätt?
Minst varannan vecka.

Genom att stanna upp och se över vad jag redan ägde och har, inte bara vad jag faktiskt rensat ut, insåg jag att de där nya löparstrumporna nog kan vänta tills jag slitit ut ytterligare några par. I dagsläget hade jag faktiskt inget verkligt behov, det blev tillslut noll in, en ut.

Känner du igen dig i ovanstående, att vilja ersätta något som egentligen inte behöver ersättas?

EC och babypottning

I Sverige har barn generellt blöja upp i 3-4 årsåldern, vilket jämfört med många andra länder är länge. Med dagens blöjor hindras barn i större utsträckning från att bli blöjfria eftersom de inte känner att de gjort ifrån sig. Kan man få sin bebis att vilja bajsa på pottan bara är ett par månader gammal? Eller att kommunicera att det är dags att tömma blåsan innan bebisen kan prata? Ja visst! Det kallas babypottning eller Elimination Communication (EC).

När vi skrev inlägget Bebisens skötbord ur ekologisk synvinkel fick vi några kommentarer gällande EC/babypottning. Innan dess hade jag aldrig hört talas om fenomenet, men alla positiva kommentarer kring ämnet gjorde mig nyfiken. Jag läste artiklar på nätet och lånade även Ulrika Casselbrandts bok Bebis på pottan – din guide till EC och potträning. Vi började testa att rutinpotta bebis minimalist och efter ett par lyckade försök där kisset hamnade i handfatet var vi fast. Ett par veckor senare lånade vi även en potta från min syster, i vilken vi lyckats pricka såväl bajs som kiss vid det här laget.

Men, för dig som är lika novis på ämnet som jag var för några månader sedan, vad är egentligen EC eller babypottning? Till stor del handlar det om att lyssna på bebisens signaler och rutiner för när hen behöver kissa eller bajsa. Då tar du bebisen till handfatet, pottan eller toaletten, beroende på ålder och vilka rutiner ni har hemma. Bebisar föds med att kommunicera när de behöver kissa och bajsa, precis som de säger till när de är hungriga, trötta och vill ha närhet.

Vi började med det som i Ulrika Casselbrandts bok kallas för rutinpottning. Det innebär att vi erbjuder bebis minimalist handfatet eller pottan vid tillfällen då hon vanligtvis behöver kissa. Exempelvis i samband med blöjbyte, vilket även gjort att det inte känts som något betungande att göra. Eftersom hon bara är ett par månader gammal håller vi henne i grodposition över handfatet eller pottan, och säger samtidigt ett betingningsljud som kiss-kiss/ksss-ksss. De dagar vi är hemma babypottar vi numera även efter längre sömnperioder och en stund efter matning, eftersom hon vanligtvis behöver kissa då.

Det som jag fastnade för när det gäller babypottning, var i likhet med användandet av tygblöjor, nämligen att det inte behöver vara antingen eller, utan att det går att anpassa till den egna familjen och vardagen. Ni kan lägga det på en rimlig nivå som passar er. Det är även häftigt att känna att vi kommunicerar kring toalettbestyren med vår bebis som bara är ett par månader gammal. EC går dock att börja med även på äldre bebisar. Många slipper framför allt bajsblöjor genom att praktisera babypottning, bland annat eftersom bebisen tömmer tarmen bättre i grodposition.

Det finns även en positiv miljöaspekt med EC genom mindre blöjsopor. Antalet blöjor som går åt per dag minskar oftast, eftersom allt inte längre hamnar i blöjan, själva blöjperioden blir kortare, liksom potträningen enklare. Därmed främjar det även familjens ekonomi. Blöjeksem, förstoppning och urinvägsinfektion är också saker som lättare undviks genom babypottning. Det är dock viktigt att bebisen får styra, EC är för bebisens skull och på bebisens premisser.

Har du hört talas om eller praktiserat EC/babypottning och vad tycker du i så fall om det?

Mer information om EC och babypottning finns förutom i Ulrika Casselbrandts bok även på hemsidan blojfribebis.se. Våga prova och lycka till! :)

Evig omorganisation av saker

Det finns ett par ställen i vårt hem där det känns som jag ständigt organiserar, smårensar och plockar men aldrig riktigt kommer i ordning. Saker flyttas om, läggs tillbaka, tas bort. Nya saker hittar plötsligt dit och skapar oordning och organiseringen och flytten av saker börjar om.

Det ena stället är ett köksskåp där vi förvarar lite smått och gott, som exempelvis de få kokböcker vi har kvar, urklippta recept som ska provlagas eller digitaliseras, rabattkuponger som ska nyttjas, vitaminer som tas ofta, servetter, ljusstakar med mera. Då och då blir det oordning i skåpet, andra saker tar sig in på något outgrundlig sätt och så börjar jag organisera om, rensa, flytta saker etc. Det rör sig om en brokig skara saker som förvaras i skåpet vilket jag tror bidrar till känslan att det aldrig riktigt blir ordning även om varje hyllplan har sina saker.

Det andra stället är hyllan under min återsamlingsplats för dagliga prylar i vår bokhylla. Här hamnar allt från fakturor och annan post som tar lite längre tid i anspråk än att bara sorteras in i en pärm. Böcker eller saker jag lånat som ska tillbaka till biblioteket eller en vän, dokument som ännu inte har någon naturlig plats i en pärm, småsaker som ska ner i källaren, med mera. En gemensam nämnare är att det vanligtvis rör sig om saker som är på väg någon annanstans men förvaras här ”i väntan på”. I väntan på sammanhängande tid att processa dokumentet, i väntan på att träffa vännen, eller i väntan på att ha vägarna förbi biblioteket eller ner i källaren. Även här smyger det sig regelbundet in alldeles för många saker på för liten yta, liksom diverse märkliga prylar som skapar än mer oordning.

Då och då blir jag sugen på att hiva ut allt som ligger i skåpet och på hyllan från hemmet då det känns som jag organiserar samma platser och saker om och om igen. Ibland lyckas jag rensa ut någon ytterligare sak, och på hyllan minskar sakerna oftast när jag får en lucka i kalendern. Vissa gånger går tankarna till konsumtion och olika förvaringslösningar trots att onödiga saker eller saker som förvaras i väntan på att processas, egentligen inte behöver ett nytt hem eller en snyggare förpackning.

Jag hoppas i framtiden vara tillräckligt minimalistisk för att slippa båda dessa ställen med saker samt den eviga omorganisationen. Organisering och förvaring ska ju göra det så lätt som möjligt att hitta det du verkligen behöver, inte på effektivaste sätt gömma undan det du egentligen inte behöver. :)

Har du några ställen i ditt hem där du ständigt organiserar, flyttar om och smårensar, men aldrig riktigt får långvarig ordning och reda?

Skänka eller sälja?

När du rensar i hemmet kommer du med största sannolikhet någon gång under resans gång känna ångest över att du lagt så mycket pengar på saker du nu vill göra dig av med. Så kallad retroaktiv shoppingångest.

Förr eller senare kommer du förmodligen även ställa dig frågan huruvida du ska sälja eller skänka sakerna du rensar ut. Du stirrar på kassarna med utrensade kläder och saker och ser tusenlapparna som istället skulle kunna givit dig en resa, roliga upplevelser med familjen eller varit siffror på ditt bankkonto. Nu hoppas du kunna få tillbaka åtminstone en liten del för att väga upp dina tidigare dåliga beslut och felaktiga köp. Jag vet precis hur det känns.

Å ena sidan har du veckor av arbete framför dig av fotografering, författa säljande texter som beskriver varje sak, svara på frågor, paketera, posta samt hantera övrig administration. Och å andra sidan är du enormt sugen på att bara stuva in sakerna i bilen och köra till närmsta välgörenhetsorganisation som gladeligen tar emot dina saker, för att sedan komma hem till ett rent och mer minimalistiskt hem.

I början sålde jag en hel del saker, framför allt kläder, på Tradera. Jag tyckte om att ständigt ha ett par annonser med saker ute till försäljning. Allt eftersom tiden gått, en bebis har kommit in i vårt liv och tagit upp enormt mycket av vår tid, på ett positivt sätt förstås, så skänker jag bort allt mer till välgörenhet. Jag ser det som att vissa personer skänker pengar till välgörenhet, jag skänker istället saker.

Nog för att min inkomst som föräldraledig är otrolig låg, men jag känner ändå att timpenningen för Tradera-annonser inte längre väger upp arbetet jag får lägga ner. Särskilt inte eftersom den egentid som uppstår under dagar och kvällar nu är betydligt mer dyrbar för mig. Då äter jag hellre en väldigt billig lunch hemma någon extra dag i veckan. När jag väl rensat vill jag dessutom att sakerna ska försvinna ut ur hemmet så snart som möjligt. Genom att donera sakerna inser du att du aldrig behövde dem från början.

Om du verkligen behöver pengarna ska du självklart försöka sälja sakerna istället, särskilt om det är något i så gott som nyskick där du vet att andrahandsvärdet är bra och att saken med största sannolikhet kommer bli såld.

Hur tänker du när det gäller skänka vs sälja dina kläder och prylar?