Kategoriarkiv: Ekonomi

I denna kategori skriver vi om minimalistiska aktiviteter och tankar som typiskt rör privatekonomi.

Att resa är att uppleva

Vi spenderade påskledigheten och början av denna vecka i en europeisk storstad. För oss blir det allt mer tydligt att resor, upplevelser och nya intryck har ett betydligt högre värde än prylar och nya saker. Att efter bara ett par timmar i ett flygplan landa i en främmande stad i ett annat land i andra änden av Europa är även det ganska fascinerande.

I likhet med våra tidigare resor ignorerade vi souvenirer och annan typ av shopping. Istället stod god mat, att uppleva en annan kultur samt se fascinerande sevärdheter och spännande människor på schemat.

Det finns forskning som visar att vi människor innerst inne vet att upplevelser kommer göra oss lyckligare än nya prylar. Trots detta väljer majoriteten att spendera sina pengar på materiella saker eftersom dessa upplevs som både konkretare och mer bestående. Det är helt enkelt svårare att mäta värdet av upplevelser, nya intryck och minnen än av en materiell sak med en prislapp.

Apropå pengar så passade vi på att packa ner de knappt 100 Euro i mynt som vi rensade ut i vintras, vilka fick bekosta mindre utgifter som glass, inträden och bussbiljetter.

En annan sak som kom till frekvent användning under resan var Herr Minimalists lilla ”plånbok” en Easy Diva från märket Crumpler som agerade miniversion av en första hjälpen-väska med plåster, huvudvärkstabletter, näsdukar med mera under våra dagsturer. Det är kul när man gjort en behovsanalys av något, researchat marknaden och köpt en kvalitativ variant som dessutom kommer till användning på precis det sett män förutsett.

Hoppas att även du hade en härlig påsk! Kanske passade du på att vårstäda och rensa ut saker hemma och lägga ut på Blocket? Sajten brukar nämligen ha flest besökare under just dessa dagar.

Retroaktiv shoppingångest

Alla tar av och till dåliga beslut eller gör misstag. I min garderob hittar du till exempel följande:

  • Klänning Karen Millen, kostnad 2 300 kr. Använd en gång, numera för liten.
  • Klänning Karen Millen, kostnad 1 900 kr. Använd två gånger, för fin för det mesta.
  • Klänning Tiger of Sweden för 1 700 kr. Använd två gånger, för urringad.
  • Kjol Tiger of Sweden för 1 400 kr. Använd en handfull gånger, numera för tajt.
  • Skor Replay för 1 200 kr. Använda tre gånger, obekväma med alldeles för hög klack.

Den totala inköpskostnaden är totalt 8 500 kr för plagg som jag ägt under flera års tid men knappt använt alls och inte heller kommer använda framöver. Pris per användning (ppa) är otroligt högt. Pengarna hade jag nu i efterhand mycket hellre lagt på något annat till exempel en träningsweekend inklusive fickpengar, en semestervecka till Grekland eller varför inte bara 8 500 kr mer på sparkontot.

Att gräma sig tjänar naturligtvis ingenting till. Jag har redan slösat för mycket pengar, för mycket tid och för mycket utrymme på kläderna ovan för att slösa ytterligare energi och fokus. Istället väljer jag att lära mig av mina misstag och tänka framåt.

  • Jag har exempelvis lärt mig att vara betydligt mer noggrann när jag köper kläder. Jag ger mig inte ut på spontana shoppingrundor utan identifierar först ett grundläggande behov av ett plagg som jag sedan försöker tillfredsställa med bra kvalitet.
  • Jag säkerställer att plagget passar in i målbilden jag skapat för min garderob och att det inte utgör en dublett av något som redan finns och inte behövs fler av. Exempelvis äger jag i dagsläget bara två par jeans, ett par röda och ett par mörkblå. 
  • Numera ska plagget även fungera såväl på kontoret som på fritiden, jag har redan tillräckligt med pråliga festklänningar och strikta business-skjortor. Det finns ett stort värde i att inte ha en för spretig garderob utan att enkelt kunna kombinera plagg kors och tvärs.
  • Jag har insett vikten av att sälja inaktuella saker direkt. Såväl mentalt som ekonomiskt finns det fördelar med att göra sig av med saker som inte används. Ingen blir gladare över att ständigt se det där plagget som hänger i garderoben men aldrig passar till något eller kommer till användning.

Vågar du summera inköpskostnaden på de plagg du knappt använt eller planerar att använda, vilka bara tar onödig plats i garderoben?

Är du redo för delningsekonomin?

Föreställ dig ett samhälle där inga verktyg samlar damm i förrådet, inga lägenheter står tomma över semestern, inga leksaker ligger och skräpar på vinden och ingen kör en tom bil några längre sträckor. Det är tanken med den snabbväxande trenden från USA som kallas delningsekonomi och som förhoppningsvis även etableras i Sverige inom en snar framtid.

Delningsekonomin och delningssamhället går ut på att människor istället för att äga eller kunna allt hyr ut och lånar både saker och kompetens.

Vi som är minimalistiskt lagda och uppväxta i villaområden där varje granne ägde ett helt arsenal av verktyg och prylar som på sin höjd användes någon gång per år och där alla dessutom skulle ha både tid och kunskap att fixa det mesta på egen hand, tycker att den här trenden är jätteintressant. Det finns enligt oss massor av positiva effekter som till exempel:

  • Minskad resursförbrukning och konsumtion, vilket såklart är miljövänligt.
  • Ökat nyttjande av olika människors specialkompetens.
  • Bredare utbud av enkla småjobb för exempelvis ungdomar och pensionärer.
  • Minskat behov av att äga prylar och stora förvaringsutrymmen.
  • Mer kontakt med sina grannar och andra nya människor.

Men om det ska fungera i praktiken så krävs det nog investeringar och förbättringar inom följande områden:

  • Förtroende att låta mer eller mindre främmande människor använda mina prylar, bo i mitt hem och köra mina dyra och personligt utvalda leksaker som bilar och båtar.
  • Hög kvalitet så att exempelvis slagborren som tidigare användes en gång vart tredje år tål att användas varje vecka.

Om trenden slår igenom ska det bli intressant att se hur företag som specialiserat sig på ett köp- och slängsamhälle eller vars affärsidé bygger på att var och en ska äga en egen uppsättning verktyg och liknande, får anpassa sina affärsmodeller.

Några intressanta exempel är företaget Vint som kopplar samman människor som vill träna med andra personer, och företaget Taskrunner som kopplar samman uppgifter som klippning av gräsmattan, hundpassning eller inoljning av staketet med ungdomar som är villiga att utföra arbetet.

Andra intressanta företag som redan sett trenden komma och med framgång anpassat sina affärsmodeller är till exempel Airbnb som gör det möjligt för människor att hyra lägenheter av varandra när de är bortresta samt företag är Toolpool och Streetbank där du kan både erbjuda utlåning och efterlysa saker du skulle vilja låna.

Vad ser du för fördelar, nackdelar och utmaningar med en delningsekonomi?

Underhålla och reparera prylar

Precis lagom till första snön i höstas upptäckte jag ett hål i sulan på de finskor jag använder till och från arbetet med följden att de tog in vatten. Eftersom det ändå var dags att byta till vinterkängorna gjorde det inget men nu när våren börjat komma smygande och vinterkängorna återigen blivit lite för varma insåg jag att det är dags att hitta en lösning.

En vanlig metod i den här situationen är att glatt kasta sig in till närmsta galleria eller motsvarande och med gott samvete köpa ett par nya skor. De gamla var ju trots allt trasiga, eller hur?

Skor

Jag valde dock en annan lösning och tog istället en kort promenerade till skomakaren som erbjöd sig att klacka och sula om skorna till en kostnad av 400 kr. Detta kändes riktigt bra med tanke på att de kostade runt 1500 kronor nya, fortfarande är i nyskick på ovansidan och sitter som en smäck på foten. Faktum är att glädjen över att kunna ”rädda” skorna och samtidigt spara in kostnaden för ett par nya var betydligt större än den glädje jag troligen hade känt över att shoppa nytt.

Jag kan förresten känna precis samma glädje då jag vårdar saker. Till exempel då jag rengör all utrustning efter en fjällvandring, cyklopet efter en snorkeltur men framförallt då jag putsar eller fettar in skor. Kanske är det en skada från min värnplikt tidigare i livet, där man tvingades putsa skor morgon och kväll, eller så har jag bara en förkärlek för skor. Oavsett så tycker jag att det är snudd på mysigt att ta hand om sina saker och se till att de håller så länge som möjligt, speciellt om de är av lite bättre kvalitet.

Har du några fysiska saker som du gillar att vårda och för vilka det känns roligare att reparera och underhålla än att köpa nytt?

Konsumtionspsykologen

Idag finns det många olika områden, metoder och skolor inom psykologin, till exempel psykoanalys, socialpsykologi, kognitiv psykologi med mera. Utövare inom dessa skolor hjälper andra människor inom alla möjliga olika områden, till exempel ätstörningar, äktenskapsrådgivning, depressioner med mera.

Syftet är oftast att hjälpa människor att må fysiskt och psykiskt bättre samt se till så de inte skadar sig själva eller sin omgivning. Men tänk om det finns ett område som fortfarande inte adresserats över huvud taget trots ett skriande behov med snudd på pandemiska proportioner? Tänk om det människorna och världen verkligen behöver allra mest just nu är en konsumtionspsykolog?

För om jag ska vara ärligt så verkar större delen av världen hamnat i en och samma psykos. Vårt sjuka beteende fortsätter att vara kutym som sällan om någonsin ifrågasätts, trots att de flesta undermedvetet är införstådda med att det är destruktivt inte bara för en själv utan för hela planeten.

Istället ses västvärldens konsumtionsmönster inte bara som socialt accepterat utan till och med önskvärt eller direkt nödvändigt. Konsumtion används för att bota och åtgärda det mesta. Allt från små enkla problem i vardagen som vi löser med redundanta specialprylar till att shoppa sig ur nedstämdhet och tristess eller något så fundamentalt som socialt glidmedel när vänner umgås. Och shoppingen hjälper inte bara mot sociala och psykologiska utmaningar, det får även hela världsekonomin att gå runt. Fantastiskt helt enkelt!

Den enda nackdelen är att alla positiva effekter beskrivna ovan bara är ytterst temporära. Kicken från konsumtion går snabbt över och ersätts istället av ångest över den ekonomiska skuld många sätter sig i för att nå dessa korta kickar. En annan nackdel värd att nämna är att vi totalt håller på att förstöra vår planet i ett raskt eskalerande tempo. Media får det dock att låta som att världen skulle gå under om konsumtion och tillväxt gick ner, när det i själva verket är precis tvärtom.

Om vi sammanfattar ovan så låter det nästan lite sjukt, psykiskt sjukt. Vi ägnar oss åt ett beteende som inte bara är kortsiktigt utan även förstör vår privata ekonomi och tvingar oss att stressa mer samt jobba hårdare, bara för att kunna fortsätta som vi gör och i slutänden förstöra hela grunden för vår existens, det vill säga vår planet. Därför tror jag att den terapi människor runt om i västvärlden är i störst behov av just nu är just den vi kan få från konsumtionspsykologen.

Om du hade en alldeles egen konsumtionspsykolog sittandes hemma i din soffa, vad tror du då att hen och du skulle diskutera?

En ofta bortglömd skatt

Vad gör du egentligen med alla dina svenska mynt from hundratals kontantbetalningar på hemmaplan och diverse utländska mynt från olika resor? Kanske har du en mindre och ofta bortglömd skatt där hemma?

Fram till för någon helg sedan förvarade jag och Herr Minimalist våra mynt på spridda ställen i hemmet. Till exempel i skrivbordslådan, junklådan, reseplånboken, handväskan samt i en klassisk spargris. Men i helgen bestämde vi oss för att leta fram våra myntgömmor och sortera dessa efter valuta.

När vi var klara stoppade vi de utländska mynten i zip-påsar (sådana du kan ta gratis på flygplatser) och de svenska i klassiska myntrör utifrån valör. Utöver drygt 1 000 svenska kronor hittade vi knappt 100 Euro, ganska precis 20 US Dollar samt diverse andra mynt i valutor från olika delar av världen. Vissa från länder som numera har Euro.

Att vi hade så pass mycket utländska mynt hemma förvånade mig eftersom vi brukar skänka de sista mynten till städpersonalen på hotellet alternativt lämna i välgörenhetsinsamlingar på flygplatsen på väg hem. Troligen har de legat i Herr Minimalists gömmor ett tag.

Vad det gäller svenska mynt så föredrar jag av någon anledning att spendera de mynt jag samlat på mig till något vardagslyxigt som en massage, en ekologisk badrumsprodukt som jag tidigare tyckt varit för dyr eller en middag på restaurang när jag väl gör mig av med dem. Kanske för att de känns som oväntade bonuspengar. 

Idag är det dock sällan vi får tillbaka mynt som växel hemma i Sverige eftersom vi lever i ett allt mer kontantlöst samhälle jämfört med för bara ett fåtal år sedan. För min egen del sker i princip alla köp, till och med de riktigt små, med bankkort och det är ytterst sällan jag har mer än en tjugolapp i plånboken. Vi går med andra ord mot ett allt mer kontantlöst samhälle, pådrivet av bankerna, kunderna men också av samhället motiverat ur säkerhetshänseende, miljösynpunkt och för att minska kostnaderna förenat med kontanthantering. Ur mitt minimalistiska perspektiv är det bara positivt även om det är lite läskigt att mitt konsumtionsmönster är så lätt att analysera.

Ett argument för att leta fram myntgömmorna redan idag är att det inte längre är lika självklart att fysiska pengar som mynt har ett värde. Majoriteten av storbankernas kontor hanterar inte ens kontanter längre och tar därmed inte heller emot sparade mynt. När Herr Minimalist gjorde motsvarande myntrensning för cirka tre år sedan hittade han flera rör med femtioöringar och tioöringar som inte längre gick att växla in.

Till dig som har en förmåga att släpa hem utländska mynt från resor har vi följande tips:

  • Lämna mynten på hotellrummet eller skänk till någon som varit dig behjälplig under resan.
  • Dumpa kvarvarande mynt i flygplatsens välgörenhetsinsamling. Antingen i utlandet eller vid ankomst till Sverige. Det kommer vi att göra med våra konstiga strömynt vid nästa resa.
  • Reser du ofta till länder med samma valuta kan det naturligtvis vara av värde att spara mynten. Vi förvarar Euro- och US Dollar-mynten i zip-bags som kan hämtas gratis på de flesta flygplatser.

Till dig som samlar på dig stora mängder svenska mynt har vi följande tips:

  • Samla mynten på ett och samma ställe. Oavsett om det är i ett fack i bilen för parkeringsavgifter, hemma i en glasskål, i myntrör eller i en sparbössa.
  • Om du i likhet med genomsnittssvensken gör majoriteten av dina inköp med bankkort kan du dessutom lyxa till det med en betydligt mindre plånbok utan myntfack.
  • Ta för vana att spana in mynthögen då och då för att undvika att den växer sig för stor alternativt blir inaktuell. I slutändan riskerar du att ha pengar som inte längre går att handla för.

Hur förvarar du dina svenska och utländska mynt? Har du något ytterligare mynttips att komplettera med?

Inte ett lönelyft på sju år

I början av 2007 fick jag min första lön som ingenjör. Det var ett stort lyft jämfört med studenttiden då studielån och studiebidrag gav totalt 6 900 kr per månad plus några extra tusenlappar för eventuellt helg- och kvällsarbete i butik, vilket skulle täcka studentlitteratur, boende och mat med mera i ett redan då dyrt Stockholm. Sedan min första ingenjörslön har jag dock inte fått en enda löneförhöjning trots att det gått ungefär sju år.

Att jag inte fått någon löneförhöjning är så klart långt ifrån sant, men på bankkontot varje månad ser det ungefär likadant ut nu som då. Hur kan det komma sig?

Jo, för ungefär samtidigt som jag fick min tillsvidareanställning läste jag en artikel som beskrev hur de flesta människor inte har mer pengar kvar på bankkontot vid slutet av månaden eller året trots att de år efter år ökar sin månads- och årsinkomst. Detta på grund av att de allra flesta mer eller mindre medvetet kontinuerligt skapar sig nya dyra vanor i samma takt som lönen ökar, istället för att spara, investera och amortera.

Därför gjorde jag redan då en budget över hur mycket pengar jag borde behöva varje månad för mat, kläder, boende, busskort, nöje med mera och för överskottet hade jag en återkommande automatisk överföring till mitt sparkonto där pengarna sedan gick vidare till amortering av mitt bostadslån eller liknande.

Låter det tråkigt? Enligt mig är det raka motsatsen. Jag slapp frestas att dra på mig en massa onödiga och återkommande utgifter och amorterade istället snabbt ned mina ganska stora och dyra bostadslån, vilket gav mig ytterligare ekonomiskt utrymme. Och vid de tillfällen jag verkligen ville ha något extra som en resa, kostym eller dator så kunde jag slå till på stort och köpa med kvalitet då jag hade ett rejält buffertkonto.

Idag är dock räntan på både bostadslånet och sparkontot väldigt mycket lägre än för sju år sedan så jag har till slut tvingats inse att amortering och räntesparande inte är den bästa vägen mot ekonomiskt oberoende.

Detta har fått mig att de senaste månaderna börja intressera mig för aktier och fonder, något som jag varken ansett mig ha tillräckligt med tid, kunskap eller intresse för tidigare. Det har resulterat i en hel del läsande samt intresse för bloggar som Äga Min Tid och Divided Mantra. Det vore fantastiskt härligt att ha valmöjligheten att gå ned i tid eller helt sluta arbeta någon gång i framtiden, helst långt innan jag och Fru Minimalist är i pensionsåldern.

Har du något kvar på lönekontot mot slutet av månaden och hur förvaltar du i så fall det kapitalet? :)