I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du Leenas berättelse om hennes såväl mentala som fysiska minimalistiska resa, där en hjärnblödning tvingade henne att minska på intrycken, fokusera på rätt saker och på köpet blev hon en aspirerande minimalist med ett större lugn i livet.

Jag har alltid tyckt om att rensa och organisera bland mina ägodelar. Jag har tyckt att jag haft god ordning och inte ägt alltför många onödiga prylar. Visst, “bra att ha”-tänket har varit starkt hos mig, men inte gått till direkt överdrift.

För några månader sedan drabbades jag av en hjärnblödning. Jag hade tur. Jag fick vård snabbt och min operation gick strålande. Läkningsprocessen innebär ett nytt fenomen för mig som kallas hjärntrötthet. Det innebär i korta drag att hjärnan har fullt upp med att läka och därför inte klarar av lika många intryck längre. Den säger liksom stopp ibland och vägrar ta in mer. Då kan jag inget annat göra än lägga mig ner och blunda tills hjärnan är med på banan igen.

När jag blev tvungen att begränsa mina intryck började jag fundera på alla ägodelar som fanns runt omkring mig. Jag märkte ganska snart att sakerna jag äger tar energi från mig. De upptar mina tankar i form av att jag går och tänker på att de behöver lagas, tvättas, flyttas, läsas, målas eller bara användas. En känsla av att sakerna äger mig istället för jag dem uppstod. Jag ville göra något åt det och i sökandet efter inspiration hittade jag till bloggen Minimalisterna.se. Genom att läsa bloggen fick jag mod att ta mig an avskaffandet av ägodelar jag trodde jag aldrig skulle kunna skiljas från. Bloggen gav mig nya rensningsglasögon och genom dem såg jag att mitt hem var fullt av saker jag inte hade användning för. Jag som trott att det var precis tvärtom! Jag har exempelvis börjat sälja av muminmuggar efter ett mångårigt samlande. Det ger mig kraft och känslan av att det är jag som äger mina prylar igen, inte tvärtom.

Efter en period med intensivt rensande uppstod ett klarare sätt att tänka och då insåg jag att det inte bara är min fysiska värld som behöver minimeras. Mitt medvetande fylls dagligen av tankar som inte gör mig gott. Kraften i att bestämma hur mycket prylar jag omger mig med, fick mig att inse att jag även har makt att bestämma vilka tankar som får stanna och vilka som bör rensas ut. Det har inneburit att jag i stort sett dagligen övar på att säga nej till både andra och mig själv. Att jag bara utför aktiviteter som gör mig gott och som min energi räcker till. Jag övar även på att fokusera på det jag mår bra av, det jag åstadkommit under dagen istället för det jag inte hunnit med. När jag översköljs av starka känslor ger jag dem tid att passera och jag tänker att känslor går över, de är bara känslor inte ren sanning.

Min kombination av fysiskt och mentalt rensande har givit mig ett lugn och en tillfredsställelse i livet. Det ger mig utrymme att stanna upp och tänka till vad jag använder min tid till och hjälper mig att fokusera på det som tar mig framåt istället för det som bromsar. Att jag exempelvis satte mig ner och skrev den här texten istället för att dammsuga lägenheten är en av många vinster med min minimalism.

Jag är fortfarande en trevande minimalist som har många ronder kvar att gå mot ha-begäret. Det är inte lätt , men för varje rond jag vinner infinner sig nya vinster och belöningen får mig att fortsätta framåt. Mitt mål är inte att bli en superminimalist utan mina mål liknar Herr och Fru Minimalists mål rörande rätt fokus i livet, en positiv miljöpåverkan och en gladare plånbok. Mitt sökande efter mindre intryck för en trött hjärna ledde till att jag nu kallar mig aspirerande minimalist. Sakta men säkert har jag börjat ägna mig mer åt det jag verkligen vill, istället för det jag anser att jag bör eller ”måste” göra.

Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.